jagochmig

Jag tycker du ska gå till läkaren, bättre en gång för mycket än en gång för lite så att säga. Du är jätte duktig och det är jätte kul att du är så motiverad!

Måste bara påminna att det är okej att vara rädd. Rädslan är en naturlig känsla när man gör förändringar i livet.

Det behöver inte vara så at du aldrig mer får äta glass, men du kan alltid bestäma när det är ok. Just nu kanske det inte är lämpligt, när du arbetar bort beteendet. Jag menar senare, när du inte har "den lilla rösten som viskar".

all lycka
/jagochmig

__________________
Maximum solacium est vacare culpa -- "Största trösten är friheten från skuld"

Blueye

Jag tycker att du är jätteduktig som kommit så här långt! Yogan verkar vara bra för dig, jättebra att du har den som både motivation och belöning (att du mår bra efteråt)!

Man ska ta en dag i taget. Eller en timmen om man behöver det. Håll bara ut, så kommer mönstret att blekna bort av sig självt. Den där lilla rösten i huvudet kommer att försvinna om du systimatiskt väljer att ignorera den. Du är på precis rätt väg, och du är klok när du tänker att du inte vill förstöra allting genom att hetsäta och spy igen!

En dag kommer du att kunna äta goda saker utan att känna behov av att hetsäta. Det kanske dröjer, och du får nog vara vaksam de första gångerna så inte den där lilla ätstörningsdemonen poppar upp igen och förstör för dig! Men jag tror på dig! Du har redan kommit jättelångt, och jag är säker på att du kommer att nå mållinjen en dag. Kanske snabbare än du tänkt dig...

Kram!
/Nanna

__________________

Daybreak

Känner igen mig så fruktansvärt i din berättelse!
Jag har hållt på likadant i 4 år, och fortfarande inte sökt hjälp. Jag beundrar dig som vågar stå upp för dig själv och göra det!
Heja dig.

pamfredh

I morgon är det dags för mitt läkarbesök....Jag är sååå nervös, skäms och känner mig dum......
Helgen gick ju så bra, tränade Yoga på lördagen, mådde så bra och hade inga tankar på hetsätning, fick verkligen upp hoppet, som ni kan läsa i mitt tidigare inlägg... Jag kände mig så stark och positiv! Söndagen gick bra under dagen, jag var fylld av hopp och glädje......Sen small det till........åkte plötsligt till affären, som en robot.....2 liter glass o nästan 1 kg choklad............hetsåt o spydde som en jävla galning!! Det var över på under två timmar tror jag. Mådde sååååå dåligt efteråt, var besviken, arg och ledsen!
Nu är jag åter igen övertygad om att jag måste berätta sanningen för min läkare i morgon, men jag skäms och är rädd! Tänk om jag inte får någon hjälp??? Tänk om jag får hjälp, fast jag kanske inte är redo att ta emot den??? Jag vägrar o gå till nån kurator där på vårdcentralen, om jag ska ta emot någon hjälp så vill jag att det ska vara från någon som kan det här med ätstörningar, någon jag får förtroende för.... men det blir nog svårt. Usch, jag tycker detta är jätte jobbigt. Jag vill ha min hemlighet i fred, samtidigt som jag inte orkar längre! Jag är såååå rädd för att gå upp i vikt och kommer aldrig att kunna bli frisk så länge jag känner så här. Tänk om enda alternativet att bli frisk är att gå upp i vikt? Då är jag nog hellre sjuk i Bulimi...... Ja, det låter dumt och sjukt, jag vet..... Kommer inte kunna sova i natt.

träningsnarkomanen

Delade tankar har man alltid eftersom precis som du säger så är man livrädd för att gå upp i vikt vilket gör att man håller kvar i ätstörningen men att bli frisk behöver inte innebära att man blir tjock för det utan normalviktig. Eftersom du tränar så kommer du förmodligen bara se vältränad ut. Tränar själv mycket och min kropp blir mycket snyggare när jag håller mig ifrån bulimin. Jag blir svullen och tom i musklerna när jag kräks. Ändå kan jag inte låta bli men det handlar mer om att tömma kroppen på ångest och att få ett lugn. Det är min drog som ger mig en kick och jag behöver hitta något annat som kan ge mig lugnet och kicken som maten just nu ger mig. Ta chansen och var inte rädd för maten för kroppen blir så mycket finare när man inte misshandlar den. Kämpa på!

pamfredh

Nu har jag varit hos min läkare!! Han är helt fantastisk och det gick jätte bra! Jag var så ärlig jag kunde och han förstod alvaret i det hela. Han gick direkt och ringde några samtal för att ta reda på vilken hjälp de har att erbjuda på sjukhuset, det har tydligen varit lite si och så i mitt län. När han kom tillbaks sa han att han skulle skriva en remiss till psykiatrin på sjukhuset på en gång. De har någon form av ätstörningsprojekt som pågår just nu, där man kan delta i grupp eller enskilt. Sen ska jag in och ta prover, men jag uppfattade inte riktigt vad det var, skulle i alla fall komma in på morgonen på fastande mage. Sen ville han att jag skulle överväga att börja äta zoloft/sertralin. Han föreslog att jag skulle gå hem o läsa på om det innan vi går vidare med ev. medecin. Jag har ingen erfarenhet av antidepp-tabletter, det enda jag har hört är att man kan gå upp i vikt...... vilket innebär att jag redan är högst negativ till tabletterna.... men han sa att det inte alls är säkert att man gör det, men försök att övertyga mig om det....om det bara är en liten risk att jag går upp, så skrämmer det mig... hmmmmm...............?????????? Vad göra?
Medecineringen skulle ju i så fall vara i samband med någon form av psykriatisk hjälp, terapi eller nått. Nu ska jag invänta svar i från sjukhuset när de fått min remiss, jag ska till vårdcentralen o lämna de där proverna och läsa på om zoloft/sertralin. Min läkare ringer mig så snart han har fler besked. Det känns hoppfullt igen! Tänkte faktist handla för att hetsäta direkt efter läkarbesöket, jag var så uppe i varv och fylld av nervositet. Jag tänkte att nu åker jag hem o hetsäter, det är jag värd! (hur sjukt är inte det tänkandet????) Men jag lät bli! Stod emot! Fast det blev en del klädshopping i stället..... Ni som har erfarenhet av zoloft/sertralin som del av behandling mot bulimi kan väl skriva o berätta. Jag behöver all info. jag kan få! Känner mig faktist lite stolt att jag vågade gå till läkaren och att jag vågade vara ärlig mot honom! Nu gäller det bara att våga/vilja ta emot den hjälp som erbjus.......

hopea

Vilken härlig läsning!!

Hoppas verkligen att det går bra för dig!!

Jag har inte gått upp i vikt av några antidepp jag har ätit (4 olika) så våga prova!

Massor av styrkekramar!!

__________________

träningsnarkomanen

Vad bra att du tog mod till dig. Jag har ätit antidepp länge nu. Ska försöka trappa av till våren men är livrädd att allt ska gå åt skogen igen. Jag har inte gått upp av det så var inte rädd att testa. Många bulimiker har låga serotoninhalter vilket i sig kan leda till hetsätning. Du kan må dåligt precis när du börjar med medicinen men det släpper sedan. Läs på så är du medveten om vad som händer.

Thina

Starkt gjort, men du fixade det.

När jag käkade antidepp-tabletter så gick jag inte upp i vikt av dem.
Men jag har inte just det problemet, utan tvärtom.

Men mediciner är en bra hjälp på vägen, men bäst blir det om du får nån form att terapi tillsammans.

Kämpa på.

Liten kuling

Hei! Vektøkning er en bivirkning på noen antidepressiva - men ikke på alle. Dere kan finne fram til en uten denne bivirkningen sammen. Og også de med det som bivirkning, trenger ikke å føre det med seg. Bivirkninger får noen, ikke alle. Det går an å prøve, og så bytte medisin om det skulle bli resultatet. Det er også slik at på ssri (som er antidepressiva) er vektøkningen stort sett bare vann som samler seg i kroppen. Det vil bli borte igjen. Det er noe annet med antipsykotiske som Zyprexa, der mange blandt annet opplever en kraftig økt appetitt i tillegg.