Ursprungligen postat av jat76

Hej!

Blev medlem här för ca en månad sedan och när jag skrev ner hur jag kände inför mat och hur jag ser på mat fick mig att inse att jag var tvungen att göra något innan det blir värre. Lyckades bryta några vanor men ack inser nu att det kommer att bli en svårare process än vad jag trott...Har nu under semestern fallit dit ett flertal gånger efter att 'ha unnat mig något gott på semestern'.... Skuldkänslorna blev för stora och det har slutat med att jag kräkt vid ett flertal tillfällen efter att jag moffat i mig godis, snacks, fet mat och annat...
Har insett att mitt beteende hör ihop med min vilja att kunna ha full kontroll på allt. Har en hel del problem som jag inte kan kontrollera och jag tror att mitt beteende vad gäller mat är mitt sätt at 'kompensera' mitt kontrollbegär?

Har varit en tjockis men nu är jag smal vilket jag trodde skulle innebära att man är lyckligare men så är det inte. Jag var mycket lyckligare som tjock. Varför är man aldrig nöjd?

Jag vet att det kommer att bli bättre igen men vaför ska det vara så svårt?

Hej på er.

Ursprungligen postat av Liten kuling

De færreste tror at smal erlik lykkelig, men smal kan være en søken når man føler seg motsatt eller når man trenger noe konkret. Man kan ha det vanskelig, og deretter søke forandring. Når forandringen kommer, viser det seg at det var jo ikke dette som skulle til.

Nå skal jeg si noe litt personlig, for å forsøke å sette denne problematikken i perspektiv. Som anorektiker har jeg opplevd å få kontroll på kaoset ved å ta mindre og mindre plass og ved å få i meg mindre og mindre kalorier. Men denne "løsningen" er kortvarig, og fører til en langvarig låsning i stedet.

Gi meg et vink om jeg skal forklare med andre ord også.

Hilsen liten kuling