felsteg

Jag vet inte om jag har någon ätstörning direkt, men det handlar ju om mat i alla fall. Har väl aldrig riktigt tyckt om min kropp men det har blivit mer och mer sen jul typ. Alla dagar är så skifftande. Vissa dagar orkar jag inte tänka på allt och äter helt vanligt, tom onyttigt ibland men då blir jag alltid besviken och arg på mig själv efteråt så jag gillar egetligen inte dessa dagar även om jag mår bra och kan äta utan att må dåligt just då. Andra dagar känner jag bara för att vara nyttig och andra dagar(blivit fler och fler på sista tiden) vaknar jag och känner mig tjock, värdelös och oduglig. Dom dagarna är det så svårt att äta. Jag vill helst inte äta när någon ser på för då måste jag äta så att ingen frågar liksom.. Jag vet inte varför riktigt men jag mår bara illa och känner inte för det.

Det är ofta så när jag är osams med någon, typ min pojkvän. Jag funderar på vad jag gjort för fel och jag hackar alltid ner på mig själv och då vill jag inte äta. Självförtroendet blir ännu sämre antar jag. När jag inet äter blir jag ofta yr (nästan svimfärdig) och blir sur och lätt ledsen. Bara jag slår i armen eller nåt så kan jag börja gråta och sånt går ut över min omgivning. Skyller på menshumör osv men de börjar förstå här hemma att jag inet kan ha mens så ofta.. Skärper till mig och kan ofta hantera det bättre när jag är borta, på med ett leende bara. Jag vill bara komma bort från det här för det är ju det som gör att jag inte blir smal, inte nyttigt att inte äta och sen äta lite osv.

Jag orkar inte med dom här känslorna heller. Hänt flera gånger att jag försökt spy upp det jag ätit, känner mig så äcklig. Kommer på mig själv med undanflykter till varför jag inte äter: för varmt, inte hungrig, för stressad osv. Har börjat rycka mig i håret och har tex alltid toffsar på armen så att jag kan snärta mig själv när jag "förtjänar det", som en påminnelse på nåt sätt. Jag kan inte hjälpa det riktigt, har bara blivit så och jag vill komma ur det för jag mår inge bra. Vill bara kunna äta sunt och normalt. Är jag allmänt störd eller vad är det med mig? Vet innerst inne att jag är så mycket smartare än det här, jag borde veta bättre.

träningsnarkomanen

Du har en ätstörning. Man behöver inte vara bulimiker eller anorektiker för att ha en ätstörning. Så fort något börjar inkräkta på ens liv och man inte längre kan leva normalt och tänker på mat, kropp och träning hela tiden så ska man ta tag i det för ju längre tiden går desto värre blir det också och det kan utvecklas till bulimi eller anorexi. Jag skulle råda dig att söka hjälp för dina problem innan de blir ännu värre.

hopea

Jag håller med träningsnarkomanen. Sök hjälp innan det blir värre. Ju längre tid som går desto svårar blir det att ta sig ur det.

Du har allt att vinna genom att ska hjälp!

jat76

Att inse att du har en äs är ett första steg på en väldigt lång och besvärlig resa.

Fortsätt kämpa för det kommer att vara värt det! Lycka till!!