SuicideVictim

Varje dag är det samma sak, jag får aldrig en lugn stund! Jag kräks efter allt jag äter nästan och jag hetsäter varje dag, jag orkar inte mer, men jag måste bara fortsätta jag kan inte stoppa det, maten kontrollerar min kropp och min hjärna.
Jag är så trött och jag vet inte vad jag ska ta mig till, nu är jag desperat, jag håller på i timmar varje dag med att äta hur mycket mat som helst och sedan kräkas upp allt igen!!
Det kanske vore bättre att ta sitt liv, att besegra skiten så jag kan få lite ro för nu orkar jag verkligen inte mer.

marya

Sök hjälp snarast! Ring vc eller ungdomsmottagning, beroende på hur gammal du är. Jag vet precis hur det är... Har hållt på som du i 20 år - med ett par kortare "friska" perioder - och det önskar jag ingen annan. Ta tag i problemen innan du mår ännu sämre.

/Maria

träningsnarkomanen

Kan bara hålla med om att du behöver hjälp. Kontakta vårdcentralen så de får skriva remiss. När man är inne i det är det för svårt att bryta själv eftersom det blir som en ond cirkel. Ju mer du äter och kräks desto sämre mår du och desto mer äter och kräks du. Jag har själv bulimi men det går i perioder ibland bättre och ibland sämre. Jag har dock aldrig varit fri från den utan ibland har jag kanske klarat mig att hetsäta en gång på en vecka men ibland har det flippat ur och jag hetsäter varje dag och då har jag svårt att bryta det. Jag vet precis hur du känner för det är ett helvete att leva med och ibland är man så less att man inte bara orkar längre utan känner att man hellre vore död än att fortsätta så här. Förut hade jag inget hopp alls men idag känner jag att jag i alla fall kan bli bättre. Att bli frisk känns dock väldigt avlägset.

SuicideVictim

Ja jag får väl göra något åt det men allt känns bara så hopplöst!!

träningsnarkomanen

Jag vet att det kan kännas så och du kanske behöver antidepp också. Det hjälpte mig när jag var som mest nere och kände att jag inte orkade mer. Fick först cipramil men det hjälpte inte så jag testade efexor och de fungerade bra så att jag orkade leva igen. Jag mådde ännu dåligt men i alla fall bättre och orkade göra saker igen. Sedan behöver man hjälp av psykiatrin också men börja med att kontakta vårdcentralen och berätta hur det ligger till så kommer de remittera dig vidare.

hopea

Åh, snälla! SÖK HJÄLP!! Det är jättesvårt, det vet jag, men det finns ingen annan utväg.

Jag har själv gått på dagvård för mina ätstörningar och tack vare den är jag mycket bättre idag. Normalviktig, men massor av tankar är kvar och jag hetsäter och kräks i perioder. Nu i höst ska jag ta tag i det igen med hjälp av psykolog etc.

Det känns hopplöst ibland, eller väldigt ofta. Men jag tänker inte ge upp. Jag vill inte leva ett ätstört liv för jag vet hur mycket man förlorar!

Du har ALLT att vinna när du söker hjälp!!!

KRAM

Liten kuling

Nicket ditt forteller at du har det vondt, og at du på en måte er ditt eget offer for selvmordstanker. Når jeg leser innlegget ditt, forstår jeg enda bedre hva som plager deg. Likevel er det jo sånn at et selvmord, det vil ta fra deg smerten og maten, men det vil også ta fra deg de tingene som kan være fint i livet ditt nå, eller som kan bli fine i framtiden. Dessuten vil et selvmord fjerne en viktig person fra samfunnet, verden og livet. Er det verdt det - for deg? Du virker så bevisst på hva som gjør ekstra vondt nå. Det ville kanskje være verdt å få litt hjelp? Gi det å prøve å bli bedre en sjanse? Jeg mener ikke at du skal gå den kampen selv, slik du gjør nå. Jeg mener at du, sammen med noen, for eksempel en terapaut, skal gå skritt for skritt sammen. Du har lov å snuble, ramle, falle, gråte, smile, gråte, falle, le - men prøv å holde ut. Jeg ønsker deg så veldig lykke til. Send meg gjerne en melding (PM) om du vil snakke. Jeg er her.

catwomen

Sök hjälp snarast. Har hållit på som du nu i åtta år ätit och kräkts i stort settt varje dag. Både din psykiska och fysiska hälsa tar stryk av detta beteende. även din ekonomi. När jag var som mest upp åt och kräktes från morgon till kväll så gick ekonomin i botten. Började att snatta mat för att kunna hetsäta. Detta är inget liv. Jag tycker du ska söka hjälp omedelbart. Detta är inte lätt att komma tillrätta med så gör det nu innan situationen blir ännu mera ansträngd.