mariar

jag hör väl kanske inte riktigt hit, men hoppas att jag kan få hjälp.

jag är en 24 årig tjej som lever ihop med en 2 år äldre kille. vi har varit ihop i 3 år och bott tillsammans i 2½

har har väldiga problem med sina föräldrar. fadern lär ha misshandlat honom, även inför mor och farföläldrar utan att någon har ingripit. skillsmässa. sen flyttade fadern 400 km bort. kontakten har varit sporadisk för att till sist upphöra. senast de träffades o "pratade"var för över 2 år sedan. inga gratulationer till jul, födelsedagar examen mm. all info kommer via andra släktingar, som inte förstår.

moder mer eller mindre slängde ut honom när han började studera på annan ort. kom han hem fick han sova på en madrass i vardagsrummet, sitt rum
hade en yngre syster tagit.

mobbning i skolan och svårt att få vänner.

han är en väldigt pedaniskt person, som skall ha kontroll på ALLT. lider väl även av lite hypokondri tror jag, samt bacillskräck mm.

nu har han äntligen beställt tid till psykiater, men det tar ännu ett par veckor innan han slipper dit, sammalagt har han väntat över 2 månader.

och nu får han dessutom vansiniga raseriutbrott, det kan vara minsta lilla som tänder honom. han håller dessutom på att slänga ut mig, säger att han bara hatar min, att jag är nått han skaffa för att inte va ensam. när man är lugn blir han ännu argare, blir jag arg så då är det kört. det händer även att han slår mig, men då kommer det nog en utskällning så att det duger, vilket då leder till att han hatar mig ännu mer och försöker förnedra mig på alla sätt han kan.

nu har vi haft ett sånt storgräl, vilket ledde till att han låste in sig i sitt arbetsrum, och sedan sov där, har en extra säng. svarar inte på tilltal, eller sms

så vad skall jag göra, bara försvinna vill jag inte, för jag tycker om honom och inser att han behöver hjälp, själv påstor han att hand förflutna inte har nått med oss att göra. vilket jag tror att påverkar starkt

lindsey

om du vänder lite på det och låtsas att din kompis kom och berättade att hon har det så i sitt förhållande som du skrivit om, vad hade du då sagt till henne?
det är ju högst troligt att din pojkvän gör som han gör pga vad han varit med om, och då är det ju jätte bra att han ska träffa en psykolog och få hjälp. men hur han än mår så är det aldrig ok att göra så mot dig.
tycker du att du förtjänar det?
så länge som han håller på så så tror inte jag att ni kommer leva lyckliga ihop. han måste först få hjälp med sina problem.
lycka till
kram

Annac

Hej,

Jag håller fullständigt med Lindsey!

Det är INTE ok att han tar ut sin sorg eller aggressioner mot dig, och det är definitivt INTE okej att han slår dig!
Jag brukar inte ge rådet att lämna en person, men när det går till fysiska handlingar som att bli slagen, finns det bara en väg och det är att ta sig därifrån.

När man lever i en destruktiv relation så är det lättare sagt än gjort, det förstår jag mycket väl, men det du bör fråga dig är: vad är kärlek för dig? Hur vill du bli bemött i en relation?
Känner du skuld i din relation? Känner du rädsla?
Stannar du hos honom för att du tycker synd om honom, för att du är rädd för honom, eller av ren kärlek? Han visar ju inte dig någon kärlek?

Det låter som att du agerar "hjälpare" i din relation, att du förnekar dina egna behov och att du tillåter på tok för mycket! Du är värd riktig kärlek och framförallt respekt.

Det är lätt att sitta utanför, som jag gör nu, jag känner ingen av er, men det låter väldigt destruktivt för dig i mina öron.

Vad är din önskan i allt detta? Hur vill du att det ska vara? Kan du lösa hans problem? Problemen är hans och de ligger hos honom, och visst är det bra att han sökt hjälp, men vad gör du eller snarare vad gör detta mot dig tills den eventuella hjälpen kommer och det möjligtvis sker en förändring i eran relation?

Du är värd massor, glöm inte det!
Anna