Doris_79

Hej!
Jag undrar om det är någon som har några tipps för hur man kan övertala en närstående som mår dåligt att söka hjälp fastän denne inte vill själv? Min pojkvän verkar alltid glad och positivt utåt sett men hamnar stundvis i djupa svackor som bara jag ser. Han pratar aldrig om att han mår dåligt, men vi för spirituella samtal där han pratar om att han har fått nog av den här världen och vill "gå vidare till nästa". Igår sa han att det vore bäst för alla omkring honom om han försvann, och att han ville det själv också - att jag inte skulle vara ledsen om han gjorde det eftersom det var hans vilja. Med tanke på allvaret i dessa tankar vill jag att han ska ha proffesionell hjälp, något som han mostsätter sig helt.
Han beter sig dock inte på ett sätt som jag skulle förvänta mig att en självmordsbenägen person gör. Han är inte hysterisk på något sätt, gråter aldrig, och söker ingen tröst hos mig. Han pratar istället väldigt sakligt om det, tyckeratt han vet bäst och pratar aldrig i termer som att han har problem, utan säger bara att han är på någon typ av högre nivå som andra inte förstår. Jag är rädd för att han har extremt dålig självkänsla som är djupt dold bakom en fasad av självförtroende och success och att detta kommer få ett allvarligt utbrott om han förtrycker dessa känslor för länge, men vad gör man för att hjälpa någon som inte vill ha hjälp?
Till problemet hör att han kan ändra sig väldigt snabbt och verka glad och uppåt igen. Han har en förmåga att verka helt lugn och balanserad utåt, medan han har mycket destruktiva tankar "bakom masken."
Några förslag?

iian

Hej Doris!

Har du berättat för honom om din oro för honom så som du beskriver den här?
Jag tänker att det skulle kunna vara ett förslag att du helt enkelt berättar samma sak för honom så att han får veta hur han blir uppfattad av dig.

Doris_79

Hej Iian!
Jag har förklarat för honom flera gånger att jag är orolig över hans destriktiva tankar och att jag är rädd för att han låser inne för mycket av sina känslor. Jag har sagt att jag älskar honom väldigt mycket och vill göra allt för att han ska vara lycklig. Vid ett par tillfällen har jag sagt att han borde prata med någon men han säger att han inte tror på sånt.
Det känns som om han tycker att det skulle vara förnedrande att gå till en terapeut, på samma sätt som han aldrig vill erkänna att han mår dåligt, ens för mig. Även på andra plan i livet är han väldigt inriktad på att uppnå status - ha de bästa utbildningarna, hög post på jobbet, fin lägenhet, schyssta kläder etc. Han vill liksom aldrig erkänna att han inte kan klara av något själv.

iian

Av det du berättar så verkar han ha svårt med känslor som sagt var.

Jag tänker just på det han säger att "han har fått nog av denna världen" och att "han vill gå vidare till nästa" och att "det vore bäst för alla omkring honom att han försvann" osv.

När han säger så då lägger han en väldigt tung börda på dig. Vad vill han att du ska göra med det? Eftersom han har svårt med känslor tror du att han förstår vad han lägger på dig? Vad vill han att du ska göra med det han säger?

Det skulle ju kunna vara så att det är ett rop på hjälp att han säger så. Det skulle även kunna vara så att han vill lägga den tyngden på dig av någon anledning. Det är något som jag inte riktigt förstår. Är det något du kan förklara mer för mig. Vad är anledningen till att han säger dom här sakerna till dig? Det är det jag funderar på.

Hoppas du förstår vad jag menar/ hälsningar iian

Doris_79

Hej Iian,
Tack för visat intresse.
Det är en intressant vinkling du tar upp, att han skulle vilja lägga den här bördan på mig. Det är faktiskt något jag funderat på också, fast jag inte velat erkänna det, för att det låter hemskt att säga att han inte menar det han säger utan bara gör det för att jag ska tycka synd om honom. Faktum är att det har hänt att han hamnat i detta "humör" efter att vi bråkat eller jag varit sur på honom för något, vilket naturligtvis leder till att jag mjuknar. Men även om det är så att han gör de här sakerna för att han vill ha bekräftelse eller använda det som någon avväpningsstrategi gentemot mig, så tycker jag att det tyder på att han har allvarliga problem. Alltså tillbaka till kärnfrågan, hur får jag honom att söka hjälp när han inte vill?

iian

Det behöver ju inte vara medvetet som han vill lägga bördor på dig, tänker jag.

Däremot kan det ju vara så att han vill att det är du som ska hjälpa honom och att det är därför han tar upp det med dig. Kanske inte heller helt medvetet. Jag vet inte om det är så, det är ett möjligt antagande. Jag bara tänker att det kanske är ett sätt för honom att söka hjälp fast det inte är så genomtänkt. Det var därför jag tänkte att du kunde prata med honom om det. Att det blir en börda på dig (om det är så alltså) när han nämner de här svåra sakerna för dig. Om han kan svara på varför han berättar det för dig är det ju bra, för då kan man prata om det. Och då kan man samtidigt prata om vikten av att söka professionell hjälp.

Annars vet jag inte just nu vilken väg man kan gå, men det var vad jag tänkte. Det är inte så lätt att få med allt man tänker på en gång.

Hälsningar iian

fia79

Hej Doris_79!

Din situation låter jobbig men jag tror att även du behöver någon att prata med så du också får en chans att prata om vad du upplever. Om du börjar där så kanske din pojkvän också kan få hjälp.

Kram

flyger_

Funkar det inte att säga "gör det för min skull", så du får ditt han iaf.. Eller kanske att om ni tex tittar på tv, eller om ni har en gemensam vän som är väldigt "hel" inuti (men kanske inte så bra på "utsidan med jobb å så) att du bara säger ngn diskret kommentar om vilken fantastisk/bra/fin människa han/hon e, så din kille (kanske) förstår att det är ngt som är viktigt för dej och som du uppskattar hos människor. Han kanske har fått lära sej att "misslyckande utåt" är det värsta som kan hända?! Jag tror inte att det hjälper ngt att tjata/försöka tvinga han..


Eller vad tror du??

//flyger

Doris_79

Tack för alla förslag. Har gett mig nya infallsvinklar. För tillfället är han på den ljusa sidan, men det känns skönt att ha era tankar i ryggen vid nästa svacka!

per n illa

"bor ensam i torpet?"