Katjus

Jag har också borderline men fick inte reda på det förran när jag var lite över 30. Jag är begåvad men har inte kunnat realisera min drömmar vad gäller yrkeslivet och relationer. Mitt broblmem har förmodligen uppstått i närmandefasen när min mamma ville inte ta mig till sig och gav ingen uppmuntran när jag gjorde mina upptäcktsfärder och tog några steg från henne...

Änglaflickan Inez

välkommen hit katjus

"nilam"

jag träffade en som har borderline när jag var på utredningshem för föräldrar. jag tyckte hon var mycket trevlig och jag var där i tre månader. jag gjorde en sak som hon blev sur på med all rätt och hon förlät mig dagen därpå inga problem. inte alla som skulle göra. men då hade hon gått i terapi under en längre tid. träffar henne ibland och ser fortfarande inget problem med henne.

har bara läst ts.

kelda

ja ,då rasar vi..........så sant så sant!!

lillegrisen

Jag är 20 år gammal, och min bästa vän fick diagnosen borderline i somras.
Under hela tiden jag känt henne, (10 år) har hon alltid haft enorma humörsväningar, har enorm separationsångest, och alla de "symptom" man kan läsa om, är en spegel av hur hon alltid har varit.
Jag kan aldrig någonsin ens börja förstå hur hon mår, eller hur det fungerar där uppe för henne. Det jag däremot vet, är att det tar enormt mycket tålamod, och överseenden med utbrott och känslosvängningar för jämnan. Saker, som jag lärt mig hantera, det ä ju så hon alltid varit. Jag förväntar mig inget annat. Eftersom hon inte haft diagnosen tidigare, har jag aldrig tänkt tanken på att man kan göra saker för att underlätta det för henne. Är det någon som har några tips?