kassaskåpet

Tänkte höra vad ni har för fysiska symtom vid ångest. Själv har jag haft det mesta.

Mitt största problem är att jag tolkar alla kroppsliga symtom som livsfarliga. Blir livrädd och kan bara tänka på det. Just nu har jag Ms : (
Jag har konstigheter i kroppen som man kan ha vid MS.

Om jag försöker tänka logiskt så är det nog bara symtom på att jag är stressad och spänd..Men tyvärr så är dom flesta tankar just nu allt annat än logiska.

Är det nån som fått det förklarat för sig varför kroppen beter sig märkligt vid ångest??

smis

det händer jättemycket i kroppen vid panikångest o "vanlig" ångest. Kroppen spelar människan ett spratt o man tror automatiskt att det är något allvarligt fel. När kroppen går in i en fly/fläkta situation stänger den automatiskt av alla onödiga funktioner som finns. Som t ex matsmältningen, det är därför man kan få ont i magen under, efter en attack. Matstrupen spänner sig just för att du inte ska få för dig att äta i en "allvarlig" situation som kroppen tror att det är i en panikattack. Därav kan man få klumpkänslan i halsen eller att det är trångt o svälja o andas.
Kroppen stänger oxå av blodtillförtseln till armar och ben och ser till att hjärtat o hjärnan får det de behöver. Likaså med syret du börjar hyperventilera för att vara på vakt o ge hjärnan syre. Detta slår ju lite fel när det inte är en verklig fara som vi står inför då känner vi ju när kroppen gör dessa saker o då får vi för oss att det är farligt. Det sticker o kryper i armarna och benen du känner dig darrig ork kraftlös. Men hade det varit en verklig fara hade du inte känt detta utan du hade haft hjälp av kroppen att fly från faran. Detta är bara lite om vad som händer i kroppen men det är inte konstigt att vi tror att vi är sjuka för det känns ju verkligen så.
Kroppen behöver oxå återhämtning det är därför vi blir trötta o orkeslösa efter ångest inte detta heller något farligt.. Efter man haft ett adrenalinpåslag blir man skakig o matt ett tag efter tills kroppen återställt balansen igen.

Vi spänner musklerna när vi har ångest ibland kan jag inte lyfta armarna över huvudet o tror då oxå att jag fått ms eller nåt liknande.
Gäller att stanna upp och påminna sig om vad som igentligen händer i kroppen vid ånget o att inte bli rädda för det.
Vilket är svårt jag vet....

obruten

Plus att innan,under, och speciellt efter ligger det som nån slags "dimma" över ens hjärna om man säger så för det är typ omöjligt att tänka att det är normalt.. Alla tankar man kan tänka är typ "jag kommer dö,det är nåt fel på mig,jag kommer aldrig bli normal,vad ska jag ta mig till,osv osv osv osv osv" .. Just då känns det som om att enda stället man EV är säker på är på ett sjukhus.. Sen tycker jag även att man får känslan av att "kroppen orkar inte mer och somnar jag så dör jag också.." ... Fler som känner igen sig i det här ? Och sen kan det bara på några minuter infinna sig en känsla av lugn i kroppen,värmen kommer tillbaka i hela kroppen och man kan andas,får tillbaka aptiten,yrsel/svimmningskänslorna etc försvinner.... Och dom första 30 min efter man är LUGN känner man sig som världens FRIASTE människa för att man överlevde.

Vad jag undrar är om sånt här blir mindre och mindre med tiden eller om man år efter år ska behöva få kanske flera attacker i veckan eller om det med tiden blir bättre om man sköter om sig själv dvs äter bra,sover bra (så gott det går så länge man inte vaknar upp och får attack på natten) försöker så gått det går att tänka på annat och göra saker för att få hjärnan att fokusera på nåt annat än sina destruktiva känslor och tankar.. Det är sjukt svårt men det måste ju gå eller hur ?

smis

Jag håller med den känslan som infinner sig av totalt lugn o typ befrielse är himla skön, synd att man inte kan ha den ibland utan en massa skit innan. Jag längtar efter de små stunderna av total lycka som kan komma ibland när hela kroppen är i ett lugnt o harmoniskt tillstånd. Bara ligga i soffan o titta på en film o kanske somna en stund.. Det längtar jag efter o inte ha en inre stress hela tiden som maler..
Men lite positivt måste jag skriva oxå det blir bättre man mår bättre efter ett tag jag har haft panikångest i 2 år och det är skillnad som natt o dag om hur jag mått o hur jag mår nu.. Mina panikattacker kommer mer sällan o när jag får ångest sitter det inte i lika länge i kroppen. Man lär sig att tyda sin kropp o stanna upp och förebygga ångesten. Jag har en bra bit kvar men jag har kommit långt...
Jag har aldrig tagit någon medicin förutom ett par xanor precis i början när allt var nytt o för skrämmande. Jag tyckte att jag var tvungen att klara det utan lugnande o det gör jag. Jag går på kbt har gjort det sen nov o kommer nog fortsätta ett tag till med det. Jag tycker det hjälper en del men mycket arbete måste man göra själv o då finns ju risken att rädslan står i vägen

obruten

Orkar du förklara lite hur du hjälpt dig själv så att säga ?

asameri

jag känner mig oxå hypokondrisk , alltid är det något nytt som oroar mig. jag har fått en förslag av min läkare att (till att börja med) gå till honom med 6 mån intervall( kortas ner om jag tycker att det behövs) och då få en hälsounderskökning med prover och ekg o blodtryck plus samtal, då jag kan ta upp allt som jag är orolig för samt fråga frågor så att så småningom kunna vänta längre och längre mellan gångerna som jag behöver gå till honom.
hoppas detta kan få mig att känna det lugnare mellan ggr eftersom jag vet att jag ska till läkaren och kan du slappna av och inte hetsa upp mig så mycket.