_jossan_

Hej,jag är ny här och har drabbats av sväjfobi, och varje gång jag försöker utsätta mig för att svälja fast föda så får jag en panikattack! det är riktigt jobbigt, så därför har jag nu slutat att äta fast föda. Jag kan äta fil, yoghurt, soppa (som är helt slät) ....har gått ner ca.11 kg.

Det började för ca. 1 1/2 månad sen (mitt på semestern) då jag var hos några släktingar, och kände att jag till slut inte fick ner maten.fick andnöd o hela jag skakade och kroppen domnade bort.
Trodde det var något fysiskt så jag åkte direkt till akuten, men där hittade dom inget fel på halsen.
För ca.2 år sedan hade jag också panikångestattacker, men inte alls på samma sätt, då hade jag hjärtklappning,yrsel och andnöd (typ hela tiden) på bussen, t-banan, jobbet,men aldrig sväljsvårigheter.

Jag har börjat KBT terapi, måste lära mig att äta i gen så jag kan leva ett normalt liv! någon som haft liknande ångest/fobi? börjar tro att det är något fel på halsen i allafall (det känns som en klump i halsen som gör så att all mat och även i bland soppa fastnar)/Jossan

Lode

Hej du !!
Jag vet precis hur du har det ,,,har oxå haft den där klumpen i halsen.
Jag kan trösta dig med att min läkare sa att det va ett av de vanligaste symptomen på panikångest.
Jag hadde den länge och den höll på att driva mig till vansinne jag lovar , fick övertyga mig själv 100 ggr varje dag att jag va undersökt och att det inte va ngt fel på min hals, men ju mer tiden gick och ju mer jag slappnade av så avtog den ,,,,idag lever jag med ångest men jag känner ytterst sällan av klumpen.
I samband med klumpen så tyckte jag att jag fick kvävningskänsla och att det va trångt. Jag tror fler säkert kan intyga detta fenomen.
Jag slutade oxå äta men efter ett tag kom jag på att det va de enda gången jag inte kände av klumpen va om jag åt så så började jag äta igen samma om jag drack ngt så försvann klumpen liksom.
Ingen har kunnat förklara riktigt bra varför den uppstår men de tror att det har med muskler i halsen att göra iom att man spänner käkarna. Personligen så började jag masera käkarna flera ggr varje dag och när jag gjorde det så kände jag va öm jag va just i käkpartiet ,om det va det som hjälpte kan jag inte säga men det kan ju va värt ett försök.

smis

Jag har samma problem eller rättare sagt detta är mitt största problem. Just klumpen i halsen som gör som att det känns som om man inte får luft. Och den blir större när jag hamnar i en stressad situation.
Jag har oxå gått till läkaren med detta för jag trodde stenhårt på att det var något som var svullet eller konstigt på mig men så var ju inte fallet,såklart.
Min klump blir oxå mindre eller känns inte när jag äter o det är skönt förutom när jag får för mig att jag sätter i halsen vilket händer ganska ofta. Kött kan jag inte äta för det bara växer i munnen på mig. Ibland måste jag harkla o spotta o fräsa bara för jag tror att nåt sitter där känns som om det sitter i en fickaprecis nedanför mandlarna men inget kommer upp hur jag än försöker. Ibland måste jag dricka vatten bara för att se att inget sitter i vägen o jag kan svälja..
Du är inte ensam om dessa problem men det är musklerna som är spända o det känns lite trängre men det är ju inget farligt o det vet vi ju alla egentligen. Gäller bara att få in det i huvudet i situationen så vi inte spinner vidare på rädslan...

hallon

Hej jag har haft sväljfobi under en tid
Men jag har kommit över detta till 98 %
Jag har tvingat mig till att äta - börjad med barnmatsburkar -soppor - gick uppåt mot tex kötbullar korv mm
Nu äter jag nästan allt utom hårda frukter -segt och hårt godis stoooora kötbitar
För varje gång jag åt minskade ångesten -även om första veckorna var ett helvete
Jag har läst mycket om hur halsen och strupen fungerar - det har hjälpt mig
Jag har också varit tydlig mot min familj och kompisar vad jag haft = jag slappfrågor
I början åt jag mina måltider själv -för att få lugn och ro och att tex kunna spotta ur maten om det blev jobbigt

hör av dig om du vill
sommarhallon@yahoo.se

Kämpa på / Kram

_jossan_

Känns skönt att höra att man inte är ensam, Tar stesolid när jag får panikångest, fick också anti-dep. utskrivna, men dom har jag inte vågat ta, jag är inte alls deprimerad, men jag har nu i efterhand fått höra att dom hjälper mot ångest oxå(stod inte på bipacksedeln)men det är ju så mycket biverkningar,och jag undrar verkligen om dom kommer hjälpa mot sväljbesvären? haha oro mot allt just nu! men äter någon av er någon medicin? har det hjälpt? ja jag måste ju våga försöka äta i gen, men jag har ingen klump annars i halsen som ni beskrev, jag får den bara när jag ska/har försökt äta, direkt så känns det som om det fastnar, men det är nog som sagt att jag krampar/muskelspänningar i halsen när jag ska äta för att jag är så rädd/orolig, trött på fil o soppa nu , kan inte ens dricka juice som har bitar eller frön i sig (hallon, blåbär m.m) får sila allt!nästa vecka blir det röntgen i allafall, måste ju utesluta allt så att jag kan bli lugn

fluris

Började ungefär samtidigt som dig och jag har tappat i vikt.
Har inte fått hjälp ännu med KBT eller så men går på utredning. Jag tror på SSRI preparat, vet andra som blivit hjälpta mot ångest av det. Hur går KBT för dig?

Har som du ingen klump i halsen utan får bara inte ned maten. Tuggar och tuggar och tuggar. Har varit sjuk i annat och då hemma från jobbet och då efter väldigt stort lugn några dagar kan jag äta fast mat, men väldigt väl tuggat :?:. Har annars oxå gått på flytande.

Känner så igen mig!

fluris

Håller med om att det hjälper att träna och utmana sig. Men ytterst svårt att äta under panikångest.

_jossan_

Jag har oxå börjat att äta/träna nu, och i bland går det ganska bra , när jag tagit stesolid eller bara varit hemma o tagit de lungt precis som du!
jag är oxå sjukskriven men det tog ett tag för mig att fatta att jag borde vara vara det, o det har verkligen hjälpt (gjort många framsteg)
men andra dagar går det inte alls! förstår inte det riktigt, borde ju gå lika bra jämnt nu när jag egentligen inser att det inte är någon fara att äta/svälja!men hjärnan spökar

har inte gått på terapi på ett tag nu, gick privat så det blev så dyrt, men tänkte börja i gen om ett tag!
har däremot fått utskriven annan medicin som jag har börjat med, cipralex, mycket mindre biverkningar än citalopram(som jag först fick men vägrade ta) och läkarna säger att den är bättre, så det kändes tryggare och jag har inte känt av någon biverkning ännu!
får hoppas det hjälper, i allafall nu till en början, men sen måste jag ju ta tag i terapin i gen oxå! jag har hört att det bästa är att kombinera båda medicin och terapi, men att medicin hjälper snabbare nu i början! (även att det kommer att ta ett tag innan den börjar verka)

Vi får kämpa på, hoppas det löser sig snart för dig för mig känns det snäppet bättre i allafall, vilket jag inte trodde skulle vara möjligt för några veckor sen!

fluris

Det är bättre för min del med, men det går långsamt. Ska börja medicinera och har startat terapi.

hallon

Hej du måste försöka käka små små grejor
Ha det lugnt omkring dig
Våga berätta för din omgivning
Jag har varit konsikvent i detta - då slapp jag alla frågor ( slipper frågor om jag skulle få en dipp igen )
Har har nu kommit över sista spärren dvs, äta köttbitar och frukter
Säger inte att det är lätt - men kämpa på det fungerar
jag lovar
har ny epost vinterhallon@spray.se
Kram