jeena

Har fruktansvärt kraftig ångest, en ångest som sitter i hela dagarna. Har i ett par dagar fått så obehagliga overklighetskänslor.. Känner mig inte som mig själv, är med men ändå inte liksom..
Jag blir livrädd för dessa känslor, jag kommer inte klara detta...
Har atarax vb, men den hjälper inte alls nu..
Jag ringde och talade med en ssk igår kväll, hon sa att hon trodde att det var ångest.
Själv är jag livrädd för att det är något livshotande, att jag har fått en tumör, hjärnblödning eller att jag håller på att få en psykos eller nåt. Kan man få det bara sådär???
Jag är så orolig hela tiden och denna otäcka känsla är med mig vad jag än gör. Tankarna bara snurrar runt och jag kan inte tänka en enda tanke klart.
Jag har inte haft några problem förut med denna sorts ångest, just därför har jag aldrig gått i någon ångest hantering eller liknande.Fick dessa problem när jag slutade ta sertralin som jag ätit ganska lång tid. Det känns som om den ena biverkningen avlöser den andra, får aldrig må bra!!
Jag har läst en del och fått en del tips av doktorn, och min sjukgymnast men nu spelar det ingen roll vad ja gör för det ger bara inte med sig... Den har kontroll över mig...
Vad är det som händer? Håller ja på att bli knäpp?
Hur länge kan dessa overklighetskänslor sitta i?? Tänk om det aldrig försvinner. Jag orkar snart inte mer...
SNÄLLA HJÄLP!!!!

obruten

Det är helt klart panikångest och inget annat men ack så jobbigt..hur länge har du ätit seratalin och varför la du av ? hjälpte dom inte dig.. och hur länge vänta du innan du börja äta dom när du fick dina symptom första gången och varför kom dom..av stress,nåt traumatiskt etc? ?

jeena

Hej och tack för ditt svar!
Jag åt sertralin i 6år för utmattningsdepression. Satte försiktigt ut medicinen med läkarkontakt, ville försöka att klara mig utan.
Det gick bra de två första månaderna, men sen bröt helvetet lös.
Fick sån ångest, som bara blir värre och värre finns där hela tiden liksom..
Absolut värst är dessa obehagliga overklighetskänslor, känns fruktansvärt.
Jag skall börja på KBT, dom skall höra av sig på mån så jag hoppas att det drar igång i veckan.
Jag hade en mycket stressig tid då problemen började, och är nog alltid lite stressad av mig, och vet att jag behöver jobba på det..
Brukar du också känna overklighetskänslor??
Är det "bara" ångesten som gör att man känner så??
Är så orolig att det är något annat...
Vill bara få känna mig som mig själv...
MVH:jeena

obruten

Jag personligen hade aldrig kännt det förrens för ca 4 månader sen då jag fick min första panikångest attack.. Sen dess har det gått upp och ner men har nu bestämt mig för att äta ssri för det går licksom inte över av sig själv verkar det som... japp massor av konstiga overklighetskänslor har jag.. ibland känns det som det inte är min egen kropp,som jag är utanför den,ljud kan förvrängas,på köpet kommer tvångstankar också och rädslan..som förmodligen är det värsta..för rädslan sätter igång massa tankar hos än själv som gör att man tror man blir ännu mer galen och får psykoser osv... på en vanlig dag kan man få några timmar hit och dit där man mår normalt och sen kan få värsta ångesten som visar sig i alla möjliga sätt... fysiska symptom med ca 1000 olika saker eller psykiska som mini depressioner osv .. skit sjukt är det att ha panikångest

jeena

Jätte tack för ditt svar!!
På nåt vis känns det lugnare när jag läser att du också upplever overklighetskänslorna. Jag känner att denna ångest verkligen tagit greppet om mig och att jag är livrädd för den. Troligtvis därför inte overklighetskänslan försvinner heller. Men min hjärna varnar mig hela tiden för att detta är något livshotande och jag blir så rädd för att det kommer vara bestående, att denna känsla aldrig kommer att försvinna.
Jag blev så orolig när jag läste om Did, tänk om jag har fått något sånt, det står jag inte ut med isåfall....
Jag tror att jag kommer gå tillbaka till medicineringen igen, det är en plåga att må såhär...
Rena tortyren mot sig själv...
Jag har inte haft några direkta problem med ångest innan så jag vet inte hur jag skall kunna stoppa det...
Hur fixar du vardagen??
Själv gör jag knappt det längre, känns som om jag äts upp inuti..
Tack igen för att du svara.
MVH:jeena

obruten

well... jadu bra fråga... jag håller mitt hopp till att mina ssri ska funka... vilka ssri åt du ?och varför började du äta dom från början ?? ibland är det ju som sagt bättre och ibland sämre..det är inte hela tiden det håller i heller ..eller har du det konstant hela tiden dygnet runt ? tror det är din rädsla att du blivit knäpp,galen,did som du skrev etc gör att du inte kan slappna av..har du testat att äta stesolid eller xanor ? om du blir normal när du äter dom är det 110 % din ångest som gör att du får dom där symptomen...

jeena

Hej obruten!
Känns så skönt att få skriva med någon som förstår och som upplevt samma obehag.
Jag tror att det är min rädsla och mina tankar som gör att overklighetskänslan inte vill försvinna, jag kan inte kontrollera mina tankar just nu och det var i en väldigt stressig period som känslan utlöstes.
Jag inillar mig nog en massa saker det kan vara, det i sin tur triggar nog ångesten ännu mer.
Borde aldrig läst om Did, det skrämde mig mer än va det gjorde nytta men tyvärr fungerar jag så söker, söker , söker efter ett svar...
Jag har svåra sömnproblem också och har haft det en längre tid, det kan säkert påverka till dessa symptom också och självklart oron, grubblerierna,och tankarna som verkar ha fastnat..
Jag känner ju ett väldigt obehag i hela mig utav känslan, blir då livrädd...
Jag har inte provat något annat ångest preparat, bara då jag låg inlagd för min sömn men då kände jag aldrig denna känsla. Den kom först efteråt och är med så gott som hela tiden.. Jag tror att det har blivit för mycket helt enkelt, för mycket intryck, besvikelser ja, det beror nog på mycket.
Men hela tiden finns rädslan där för att det inte kommer att ge med sig, jag kan inte bara vara lugn i det liksom skulle vilja men kan helt enkelt inte..
Jag hoppas verkligen att jag kommer att få hjälp genon KBT, kanske behöver jag gå tillbaka till medicinen också, men då vill jag veta att detta är något som kan ge med sig. För såhär kan man bara inte ha det.
Jätte tack för att du skriver till mig. Lugnar en del.
MVH:jeena

obruten

känner igen mig i allt du skriver..man är så rädd för allt det "Ev" kan vara så man söker på olika sidor och diagnotiserar sig med allt möjligt så fort man känner igen minsta lilla symptom.. du ska dock veta att ångest kan visa än så mycket sjuka sidor att man kan tro allt möjligt... jag vet själv hur det är.. man har ångest... dock inte så allvarlig..då börjar man läsa..sen är ekorre hjulet igång fast denna gång ännu värre och som i sin tur triggar än att läsa ännu mer och man mår bara sämre och sämre.. jag mådde relativt bra innan jag började läsa kan jag säga dig..det gör jag inte nu så nu har jag börjat med mina ssri... du behöver några lugnande som tex xanor eller stesolid... ta dom några dar och gå inte in på några sidor och läs...sluta upp med det och det är samma för mig...jag måste sluta läsa..va med vänner,föräldrar etc etc..försök att så lite som möjligt tänka på det och ge dig själv lite andrum från att tänka hela tiden..vet det låter enkelt fast det är skitsvårt men det är det enda som funkar..försök komma i kontakt med nån du kan snacka med och kbt är jättre bra terapi för att få hjälp... men som sagt..SLUTA läsa allt skit.. hade du haft nåt av allt det jag tror du ev tänker att du har hade du märkt det INNAN du läste det..du är precis som mig säkert väldigt orolig i själen och har lite av hypokondriker/inbillningssjuka kan jag tänka mig.. låter så när man läser det för det låter som jag själv skrivit det

vilket fall som helst du kommer inte klara det själv så försök få hjälp och SLUTA LÄSA.... försök koppla av och göra saker du gillar..om så bara att gå ut och motionera eller vad som helst..bara du inte sitter vid datorn och läser om allt skit...

blaise

shit, jag blev medlem här ikväll och blir faktiskt lugnad av att läsa andras tankar. Dina tankar förstår jag verkligen för det tycks komma i såna vågor hela tiden! Jag börjat faktiskt bli riktigt förbannad på ångesten som tycks få tränga in i hjärnan när den vill! Gjorde som du ett tag, skrev in sökord, googlade, läste om värsta tänkbara sjukdomar och nu äntligen den här sidan! Tankarna bara maler, maler, blir värre, tillslut sover man inte och det bästa jag har kommit på, är att ta allt i små steg. Har prövat med rutiner, har skaffat mig ett par rutiner. T ex kolla hur alla växter i lägenheten mår, borstar håret, du vet, triviala saker. Då är jag så fokuserad på att det är rutiner så att jag glömmer ångesten. för mig är det som värst när mitt "fysiska" liv saknar kontroll. Pengar, saker, maten, träning. Försöker kompensera med andra fysiska saker så att inte hjärnan jobbar. Kanske lyckas det, kanske inte, jag är bara glad då jag slipper en dag, ett par timmar utan ångest.
Kram på dig!