Ok nu är jag på så jävla less så jag skiter i om det är olämpligt att posta det här.
Jag hatar min mamma!

Min pappa utnyttjade mej sexuellt förut och jag fick könsherpes. Fast jag visste inte att det berodde på det. Mamma sa att jag blivit smittad från en toalett.
Men sen på senare tid när jag sökt information och dessutom pratat med gynekologen, fick jag reda på att så inte var fallet, att det bara smittades via sexuellt..
Jag tänkte då, att om jag har det, så måste ju även mama ha det. Så då frågade jag henne rakt ut om det var så. Och hon sa "Ja"

Hon har säkert vetat hela tiden hur det ligger till, hon har bara försökt lura mej.

Och hon är mest upprörd över vad gynekologen ställt för frågor till mej.
Jag har ju inte sagt till gynekologen att det var pappa.
Men det är endå taskigt att hon är mest orolig över vad andra ska tycka, än om hur jag mår.
Jag är liite arg.

Varför bryr hon sig inte?
Jag förstår inte, hon är inte känslokall. Om man slagit sig lr något, kan hon trösta och pjoska med en. Men när det gäller det här, så känns det mest som att hon är arg, på mej.

jag tycker du ska konfrontera henne och säga vad du tycker.

Jag vet inte hur gammal du är men det finns hjälp att få i form av egen lägenhet och socialbidrag så du kan flytta ifrån dem, där kan du inte bo kvar.

Labolina

Men jag vill inte stöta mej med familjen. Jag har inga kompisar, så om de stötte ut mej så skulle jag ha ingen. Jag kan inte riskera det.

Sorin

För det första är en av din mammas och pappas uppgifter att skydda dig. Enligt vad du berättar gör ingen av dem detta. Jag vet inte hur gammal du är men jag kan säga att precis som barn behöver föräldrar som sätter gränser, även föräldrar behöver barn som sätter gränser. Utifrån vad du berättar tycker jag att du borde kontakta sociala myndigheter om du inte lyckas få din mamma att ta dig på allvar.

Jag inser att det inte är enkelt, lätt eller trevligt att vända sig emot sin familj. Men faktum är att din pappa gör någonting som är olaglig och som, ännu allvarligare, skadar dig. Din mamma skadar dig också genom hennes underlåtelse. Som hon beter sig nu är hon inte den mamma du behöver just nu. I alla fall börja med att försöka få henne att förstå hur hennes olämpliga reaktioner skadar dig. Om du känner dig trygg med det skulle du kunna visa henne vad du skrev här och vad folk tycker om det hon håller på med. Men tänk alltid först på din säkerhet!!!!! Hur skulle din mamma reagera om du berättar att du funderar på att prata med socialen?

JAg kan inte garantera att det blir bättre av att du konfronterar din mamma eller av att ta kontakt med socialen. Ingen kan garantera det. Vad jag dock vågar säga att det skulle vara väldigt modigt av dig att göra det som är rätt även när det inte är lätt. Och att handla modigt är någonting som oftast bygger upp självkänslan. Du vet att varken din mamma eller din pappa gör det som är rätt.

Även om du inte konfronterar dem eller vänder dig till socialen, försök att hitta någon att prata med om det som händer. Glöm inte att en skolkurator har en anmällningsskyldighet om de misstänker att ett barn far illa....och det gör du, du far illa i din familj just nu.

Hoppas av hela mitt hjärta att du hittar någon form av stöd. Det som händer är inte rätt och det är absolut inte ditt fel. Kom ihåg det!!! Ingen, speciellt inget barn, bör uppleva de här sakerna.