![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Allmänt om Terapi Diskutera terapi allmänt |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
En gång för längesen sa jag till en god vän som inte mådde så väl och hade ingen livsgnista!
Tänk dig att jag håller ett ljus och den brinner för oss på en väg. När du är redo! Blåser du ut ljuset och då vet jag att du är redo att hitta vägen ut till livet. Var inte rädda för att få hjälp och se det som en styrka och ta till vara alla ljus och människor som finns, sök upp dom. Det är det värt. Jag vet hur det är att tappa livsgnistan. Mvh Sassa-Li |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
Reg.datum: Aug 2008
Ort: I nabolandet Norge, et et murhus for psykisk syke, kalt sykehus
Inlägg: 224
Krediter: 743
|
Jeg fikk en gang en blomst av en som jobbet på en avdeling jeg er. En liten hestehov som stod i en grøftekant. Den hadde ikke fått sol på seg, den stod bak et stort sykehusbygg. Hun sa kanskje du smitter den med litt varme. Jeg holdt i den i ti minutter og så sprang den ut. Både jeg og jenta som jobbet smilte. Hun lyste opp i ansiktet, hun lyste opp i meg og hestehoven lyste gult midt i sykehuskorridoren.
|
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|