![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Allmänt om Terapi Diskutera terapi allmänt |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Skiter i det här nu orkar inte mer, bor själv men hade kunnat bo med familjen för de lämmnar mej inte ifred, de fattar inte att om jag inte svarat på de första 5 signalerna så lär jag inte svara på de kommande 25 heller. Ska man behöva stänga av telefon för att bli lämmnad ifred? Mår as dåligt men det kan jag inte säga till dem för då blir det ännu värre då kommer dom hit.
Visst kul att dom bryr sej men jag är inte beroende av deras omsorg, behövde den som barn men då fick jag ingen nu är det försent. Om de vill hjälpa mej ska de lämna mej ifred. Deras omsorg idag har endast lett till att jag har slagit mej själv, skurit mej och inget fått gjort. Och nu är gränsen nåd orkar inte mer har bestämt mej kommer ändå aldrig få ett bra liv så länge dom finns dom ska bara ha ha ha men aldrig ge. Även om jag flytta till amdra sidan jorden med hemligt nr så kommer dom hitta mej. För jag har ingen rätt att utesluta dom ur mitt liv, enligt dom. Så jag ger nu upp. Det finns bara en sak jag vill det är att bli älskad och respekterad men det är en utopi.
__________________
Oälskad, Bortglömd, Oönskad har inte ens rätt till mitt egna liv och kropp
|
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Rating 10
Diamantmedlem
|
Enligt dom har du ingen rätt att utesluta dem, men enligt dig? Du är vuxen och har rätt att forma ditt eget liv. Väljer du att inte svara / stänga av telefonen (ja, tyvärr måste man det ibland för att förbli ostörd) så är det ditt beslut. Det är inte lätt att kräva respekt för ens beslut av sin familj, ibland måste man ta till ganska drastiska saker för att få dem att förstå, men du har rätt att kräva det. (jo, jag vet att det där är betydligt lättare att säga än att göra, men jag väljer att säga det ändå...)
Jag tror inte att det är en utopi att bli älskad och respekterad. Det är det som vi alla vill innerst inne. Alla kan inte erkänna det, men visst finns det hos oss alla. Och kärleken och respekten finns där. Den har kanske inte nått fram till dig, men den är inte någon utopi. Värmande tankar i sensommarkvällen från En Annan
__________________
_ _ _
MORE than the Sum of my Experiences |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Vill helst inte utesluta de helt och hållet men några av dem. Vill kunna sätta gränser utan att det ska bli ett himla tjafsande. Men just nu känns det helt omöjligt. Vill bara ha lugn och ro, dom tror automatiskt att om jag mår dåligt så är jag självmordsbenägen och riskerar att supa mej ful men det är deras tjatande som kan driva mej till det. önska det är möjligt att få uppleva kärlek i någon form men jag har tappat tron på det,
__________________
Oälskad, Bortglömd, Oönskad har inte ens rätt till mitt egna liv och kropp
|
|
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
oälskad, alla är värda att må bra, även du, kom ihåg det.
Livet kan vara en svår gata att gå på ibland, men ibland är det som att gå en parad och visa upp sig stolt och glad. Kan du minnas något sådant ögonblick? alla har vi haft stunder av lycka. Minns ett sådant tillfälle, slut ögonen och känn varje god känsla igen från det ögonblicket. Du är värd att må bra, det vet du innerst inne inom dig, så hitta den där känslan igen. Livet kan vara tufft mot oss ibland och ibland ler det, om man kan ta en negativ känsla inom sig och göra om den till god, gör det, det går, alla kan det. Eller så tar du en negativ tanke och vänder på den till ngt gott, jag vet att det är svårt i början att göra så men, gör det du har ingenting att förlora. |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|