![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Allmänt om Terapi Diskutera terapi allmänt |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
hur stor risk är de att psykologen tröttnat på än för man inte orkar försöka kämpa hela tiden?
jag vill så gärna bli "normal" men ja orkar inte försöka jämt.. måste man veta och ha en plan gör terapin? för ja kommer inte på vad de är ja vill förändra eller nånting, den säger att de är bra att ha en plan osv.. men jag vet bara att allt är skit som de är nu..känns som att ja tar upp en bra psykolog som nån annan lika gärna kunde fått..som kanske hade kunnat bli hjälpt..för de verkar inte som att ja kan de.. har gått ganska så länge där nu..iallafall ett halvår..och då borde man väl blivit lite klarare i huvet iallafall? och ha lite mera koll på sej själv? ja kanske är för svår? ibland känns de som att ja borde göra nåt framsteg då inte psykologen ska känna sej helt misslyckad för de är så man känner när man är med mej..folk försöker så mycket hela tiden för att få mej att må bra och bli glad osv men ja kan inte..känner ingenting..enda glädjen jag har är hästarna och dom kan ja inte vara med jämt..dom behöver få slippa mej med. kan man förresten vara deprimerad och endå vara så glad över hästarna? har hört från många att eftersom jag orkar med hästarna så borde jag orka med mycket annat också, men så fort ja åker ifrån stallet så är allt likadant igen, kan känna så i stallet också men då tänker ja inte på någonting annat överhuvetaget än hästarna. de är dom som håller mej vid liv och utan dom skulle ja överhuvetaget inte försöka orka nånting. sen läste ja här om körkort osv och jag blev tokigt rädd för att bli av med de, är ju både självskadande och självmordstänk och relativt impulsiv med de mesta och åker in o ut från psyk ganska så ofta..finns de risk att bli av med de då? för ja älskar att köra bil..också en grej som ja lever för..men ja kör givetvis inte när ja mår som sämst..utsätter ju inte andra för fara pga att jag är störd. detta blev lite långt..hoppas någon orkar/kan läsa de. |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Rating 9
Guldmedlem
|
Tror inte din psykolog tröttnar på dig, det är ju faktiskt så att människan för betalt för att hjälpa dem som inte har det så lätt att fixa till sitt liv! Men för att det skall kännas lite bättre att gå dit tycker jag att du ska säga det du skrev här till psykologen. "-Jag tycker inte att jag gör några framsteg och är rädd för att ta upp en plats." Kanske gör du framsteg du inte ser själv?? Kanske kan hon/han förklara för dig varför det är viktigt att du får behålla din vård så att du slipper ha den funderingen.
Va bra att det känns bra i stallet och att du njuter av att ta hand om dina hästar, det är viktigt att ha kvar positiva saker i livet och hålla fast vid dom även om allt annat känns svårt. Oroa dig inte för körkortet, det är din körning och trafiksäkerhet som det handlar om inte ditt vårdbehov. Sen finns det såklart tillfällen när det inte är bra att köra men det verkar du ju ha koll på. Lycka till och njut av det du kan njuta av utan dåligt samvete. (vet inte om jag missuppfattade här men det kändes nästan som om du kände skuld över att du mår bra ibland) |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Det sägs att det är bra att byta psykolog efter ett tag...vi alla tänker ju olika och för att hitta en bra balans tror jag att det är viktigt att få höra mer vinklar och vrår från andra psykologer. Nu menar jag ju iof inte att du ska byta stup i kvarten men efter ett tag. Sedan har psykologen valt att jobba med den här sortens problem så tror inte du ska oroa dig för mycket om den delen.
Släpp loss dig själv och visa vem du är ...finns massor av folk som ventilerar för att tex orka jobba vidare med det dom gör. Ventilera han/hon är där för att fånga upp dig och vägleda dig utan att döma eller tröttna. Och du ..en annan sak...det du har med dig...din erfarenhet i livet...kan va en ny upptäckt och erfarenhet för psykologen ..man samlar på sig kunskaper om människor ..sedan pusslar man med den kunskapen man har och får in. Så ni får in lika mycket utav samtalen
__________________
Look at me for understand how beautiful you are. |
|
|
|
|
|
#4 (permalink) | |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Citat:
Ville bara säga det. |
|
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|