Peter1974

Hej!

Nu har jag startat en namninsamling för att protestera mot den omänskliga behandling psykiatrin utsätter sina offer ("patienter") för i form av kränkande och nedvärderande diagnoser, neddrogning med hemska droger ("psykofarmaka") som ger patienten men för livet etc!

Välkomna att skriva på för en mänskligare och mer värdig behandling av människor redan mår tillräckligt dåligt psykiskt, UTAN psykiatrins "hjälp"!

namninsamling.se gratis och kvalitetssäkrade namninsamlingar

Önskar alla här på forumet en GLAD MIDSOMMAR!

Mikael G

Innan jag skriver på vill jag veta på vilket sätt psykiatrin är omänsklig och hur psykofarmaka ger men för livet.


Jag har blivit behandlad av psykiatrin. Behandlingen var inte omänsklig. Jag har tagit psykofarmaka. Jag har inte men för livet.

Tvärtom, så mår jag utmärkt.

__________________
Mikael Glännström
Skriver en självhjälpsbok/självbiografi om ångestproblematik i sommar. Har ambitioner att forska kring ångestproblematik och speciellt utvärdering/utveckling av behandlingar och behandlingsmetoder.

Tidigare lidit av panikångest och social fobi i åtta år.

Peter1974

Min erfarenhet av psykiatrin är en helt annan.

Jag har inte upplevt att jag har blivit hjälp av psykiatrin utan har upplevt deras bemötande som direkt kränkande.

Min far ramlade ned från en byggnadsställning 1983 och togs in till psykiatrin där han drogades ned med psykofarma (Haldol, Akineton, Hibernal mfl). Följden av denna behandling blev att han tappade all kontakt med verkligheten och under flera år gick omkring som en ZOMBIE hemma och aldrig ville göra någonting.

1991 slutade han på eget initiativ med psykofarmakan och mådde skit under en period innan han slutligen upptäckte omvärlden och började arbeta hemma.

2005 drabbades han av ett återfall (psykos med förföljelsemani) och hamnade återigen i klorna på psykiatrin, den här gången på Södra Älvsborgs sjukhus där han drogades ned med Risperdal. När min mor fick hem sin make var han återigen ett sönderdrogat VRAK som låg hela dagarna och aldrig ville göra någonting!

Min mors make kommer aldrig mer att bli den fina människa jag, före psykiatrins neddrogning av honom efter olyckan 1983, kände som min FAR!

Det är även psykiatrin som bär en stor del av ansvaret för att jag inte fick tillbaka mitt körkort genom att skriva direkt LÖGNAKTIGA påståenden i mina journaler!

Läs även vad en sjuksköterska inom psykiatrin skriver i sin blogg om läkarnas behandling av patienter inom den så kallade "psykvården" -

Metrobloggen - På Gott och Ont

Detta inlägg bekräftar mina erfarenheter av psykiatrin!

Min Asperger-diagnos har jag aldrig upplevt som någon större hjälp i livet utan den har hittills endast orsakat PROBLEM i kontakten med myndigheter!

Att allt man säger sparas i journalerna har jag fått erfara när Vägverkets Trafikmedicinska råd har utrett mina möjligheter att få tillbaka körkortet. Professorn som utredde mig lyckades snoka reda på och använde nästan 20 ÅR gamla uppgifter om händelser som inträffade när jag gick på högstadiet och mådde psykiskt dåligt pga mobbningen. Naturligtvis nämns endast vad JAG gjorde när jag var arg, ledsen och förtvivlad över att inte få någon hjälp med att ta tag i mobbningen. Det står endast att jag har uppträtt aggressivt etc etc. Ingenting om att t ex en kille på min skola angrep mig bakifrån och försökte strypa mig med en pappershandduk vid ett tillfälle. Eller att en av fritidsledarna på BUP i Borås reste sig upp och måttade en helt okontrollerad spark (som lyckligtvis tog på låret men lika gärna kunde ha träffat i magen eller skrevet) när jag försökte få hans uppmärksamhet när han pratade med min mor i telefon.

Det enda undantaget är den trevliga kvinnliga överläkaren på psykmottagningen i Falköping jag har varit på besök hos och pratat med efter trafikolyckan.

Psykiatrin har även försökt droga ned med mig antidepressiva droger, men som tur var har jag avskräckt av de (av psykiatrin) sönderdrogade resterna som återstår av min far och sagt bestämt NEJ till alla former av droger!

Läs mer här om vad psykiatrins droger har orsakat - Droger, tabletter och piller löser verkligen inte allt!

Läkare drogar ned äldre personer med farliga psykdroger

Motivet till detta stavas GIRIGHET!

Ytterligare ett bevis på drogtillverkarna ("läkemedelsbolagens") girighet nämndes i dagens (2008-06-20) "Go morron Sverige" - Mängder med piller slängs varje dag bort pga datummärkningen, trots att pillren har närmast obegränsad hållbarhet! Tillverkarna av dessa piller motsätter sig att regeringen ändrar lagarna då de tjänar grova pengar på systemet där Apoteken köper in och slänger bort piller de inte hinner sälja innan utgångsdatum!

Fullgoda mediciner för miljarder bränns

"Läkarna" inom psykiatrin får även provision för att skriva ut farliga droger som Risperdal till sina offer (enligt min mening en bättre benämning än "patient")!

loungepuppy

Som arbetande läkare inom psykiatrin beklagar jag verkligen. Det är inte vare sig min eller vårdens avsikt att kränka eller skada de som söker vård. Tvärtom så arbetar vi enligt samma principer som övriga vården, att behandla sjukdomar, i bästa fall bota, i andra fall lindra.
Jag antar att någon läkare på kirurg- eller neurologakut skickade honom till psykiatrin. Psykiatriker brukar INTE leta upp patienter själva på somatiska akuten. Ibland händer det att tillstånd som beror på kroppslig sjukdom missuppfattas som psykisk sjukdom. Jag har några ggr varit med om att man skickat över en patient från somatiken till psykiatrin som vi snabbt fått skicka tillbaka eftersom det rört sig om en neurologisk eller metabol sjukdom.Ett problem jag sett ibland är att man är alltför långsam med att prova att minska eller sätta ut mediciner för patienter. Det ingår i vården lika mycket som att sätta in dem förstås.
Inte för att jag vill att du ska diskutera anhörigas bekymmer på nätet men jag förstår det som att han ändå hade en psykisk sjukdom eftersom du kallar hans psykos ett återfall.Menar du att han ramlade, fortfarande var psykiskt frisk, sedan hamnade i psykiatrins klor och då blev sjuk? Skulle psykiatrin ha orsakat hans psykossjukdom? Det låter väldigt osannolikt.
Däremot så är det en del som får mycket biverkningar av sin antipsykotiska medicinering. Kogntitiva biverkningar, apati, neuromuskulära biverkningar osv. Det är ungefär som med kortison eller kraftfulla hjärtmediciner, det är ett högt pris man betalar för att undvika ngt värre.
Den personen har vad det låter varit på osedvanligt "dåliga" ställen. Dessutom har han/hon inte förstått en del av de regler och lagar som gäller för psykiatri så inlägget innehåller flera fel.
Om du mår bra utan medicin är det väl helt rätt att du inte ska ha dem.
[/quote]
Personen Peter U larsson som du länkar till är öppen med att han är scientolog. Scientologerna konkurrera med psykiatri och psykologi eftersom de har en helt egen teori om hur människan fungerar samt säljer dyra kurser om hur man mår bättre och blir en bättre människa.
Som med det mesta han skriver är det en blandning av förvrängd sanning och ren lögn.
Läkare får inte provision för läkemedel de skriver ut. det kan ha varit sant för 50 år sedan men är det inte idag.
Företagen däremot tjänar pengar på läkemedel, precis som IKEA eller Coca-cola. Därför finns lagstiftning som ska reglera läkemedelsföretagens möjligheter att påverka både patienter och läkare. Det är mycket bättre nu än för 20 år sedan men mer behövs. Dock är det en missuppfattning att jag eller ngn annan läkare skulle få pengar för att vi skriver ut medicin. vi får månadslön oavsett medicin eller ej.

ChuckieCharles

På något sätt känns det här väldigt bekant när man läser dina inlägg...

Du kommer förmodligen själv hamna där om du inte lägger ner din galenskap, om du ens kan styra över den vill säga. Det verkar nästan inte som du kan det. Du mår inte bra.

Peter1974

Det är möjligt, men att skada mig och min far är just precis vad psykiatrin har gjort sedan 1983!

Min far ramlade ned från en byggnadsställning 1983 och slog i huvudet med en lättare hjärnskakning som följd.

Han kördes in till ett av lasaretten i Stockholm (minns inte vilket) där han fick genomgå en kontroll, syddes ihop, fick ligga ett tag och sedan blev hemskickad med en burk piller.

Det blev starten på närmare 8 års neddrogning med psykofarmaka, den ena värre än den andra!

Här är några exempel -

Haldol
Akineton
Hibernal
Trilafon
Terfluzin

När de sönderdrogade resterna av min far gick på Haldol minskade läkarna på dosen av psykofarmakan (Hibernal eller Akineton) som skulle lindra biverkningarna av Haldolen. Vad blev följden av detta?? Jo, han började SKAKA OKONTROLLERAT i hela kroppen! När min mor (akut) fick skjutsa in sin make till lasarettet pga hans anfall blev hon tvungen att låsa bildörrarna för att förhindra att han kastade sig ut i vägen!

1991 slutade han självmant med psykofarmakan. Han mådde pest en lång period men sedan gradvis bättre och upptäckte att det fanns massor att göra på gården!

Tyvärr blev han senare under ett arbete i skogen överkörd av bakhjulet på traktorn (traktorhjulet gick rakt över hans bröstkorg).

Han åkte in till sjukhuset, blev ompysslad lite och senare hemskickad.

Senare fick han beskedet att skadan från traktorhjulet berodde på ÅLDERSFÖRÄNDRINGAR (Läkarna ligger som bekant i säng med Försäkringsbolagen).


Vad gäller mig har, som sagt, psykiatrin aldrig lyft ett finger för att hjälpa mig, snarare tvärtom! Hade t ex min mor inte bråkat med läkarna på BUP hade jag blivit placerad på särskola och tvingats släppa alla tankar på att utbilda mig inom elektronik! Idag har jag en MSc (Master of Science) inom elektronik!

Tyvärr hade jag oturen att råka ut för trafikolyckan den 13:e juli 2007 strax efter att jag hade slutfört min magisteruppsats och blev av med körkortet! Och nu vet jag inte om jag någonsin får återse det igen, pga att professorn vid Vägverket och handläggaren vid Länsstyrelsen har hakat upp sig på mitt Asperger-"handikapp" och de nästan 20 ÅR gamla uppgifterna om händelserna som inträffade när jag gick på BUP och mådde skitdåligt psykiskt pga mobbningen jag utsattes för!


Svara mig gärna på en fråga, du som är "läkare" inom psykiatrin!

Om jag nu vore en narcisstisk och oberäknelig potentiell våldsman (som jag beskrivs i utredningen professorn vid Vägverket har gjort i sin skrivelse till Länsstyrelsen), tror du då att jag skulle skriva en massa debattinlägg och klaga på tjejer som väljer att inleda relationer med grova våldsbrottslingar istället för snälla och skötsamma killar som inte super, slåss etc?

Tror du att jag skulle kommentera tjejerna som satt i rättssalen under rättegången ang. misshandeln av Riccardo och stöna "Åååååhhh! Han LOG åt mig!" när mördarna leddes in i rätten?

Tror du att jag skulle ringa och tipsa polisen om misstänkta våldsbrottslingar på stan (vilket jag gjorde när jag läste på högskolan)?

Svara mig även på vem du tror är mest kapabel att göra en bedömning av mitt psyke?

En överläkare på en vuxenpsykiatrisk öppenvårdsmottagning som har träffat mig lite hastigt vid max tre tillfällen samt en professor vid Vägverket och handläggare vid Länsstyrelsen som ALDRIG har träffat mig personligen?

ELLER

En lärare på högskolan som har känt och vistats tillsammans med mig i stort sett VARJE DAG under SEX ÅRS tid och vet hur jag fungerar att arbeta i grupp, både med Svenska och utländska (indiska och pakistanska) studenter?

Det positiva intyget jag fick av läraren som är programansvarig för utbildningen jag har läst på högskolan struntade både Vägverket och Länsstyrelsen fullkomligt i! Professorn vid Vägverket och handläggaren vid Länsstyrelsen har helt och hållet gått på den 20 år gamla skåpmaten i mina journaler från BUP, den felaktiga informationen om trafikolyckan som beskrivs av (AT-)läkaren som utredde mig vid vuxenpsyk i Borås och bedömningen av överläkaren vid ÖVM i Vårgårda när de har fattat sitt beslut att jag inte ska få tillbaka körkortet!


Att de 20 år gamla uppgifterna i mina journaler från BUP lämnades ut till Vägverkets Trafikmedicinska råd känns dessutom både OTÄCKT och KRÄNKANDE! En sak jag kan försäkra är att min mor inte kommer att vila förrän hon har fått reda på HUR och AV VEM professorn vid Vägverket har fått dessa uppgifter!

Efter detta är det TVEKSAMT om jag NÅGONSIN kommer att våga uppsöka "vården" igen, med tanke på osäkerheten jag känner och risken för vad uppgifterna jag lämnar under mina besök kan komma att användas till! (framför gärna detta till dina läkarkollegor)

Flera påståenden i min journal, både från BUP och vuxenpsyk, är dessutom rena PÅHITT!

Det står t ex i min journal att jag har problem med finmotoriken! Be någon utan finmotorik att (FÖR HAND) löda en (ytmonterad) QFP-kapsel med ett benavstånd på ca 0.5 mm-1 mm så får vi se hur personen klarar detta!

QFP : QFP - Wikipedia, den fria encyklopedin

Att (hand)löda en sådan här liten komponent kräver både god syn, finmotorik och en enorm koncentration!


Ja, jag mår utmärkt utan psykiatrins droger! Trots det har ändå den ena läkaren efter den andra försökt övertala mig att börja med skiten! Vilket jag har vägrat efter att ha avskräckts av att sett psykofarmakans effekter på det som återstår av min far! Jobbar man inom KVALIFICERADE yrken som elektronik har man inte råd att förstöra några hjärnceller med droger!

Det är mycket möjligt att Peter U Larsson är Scientolog. Hans beskrivning överenstämmer dock mycket väl med min, min mors och det (av psykiatrin) sönderdrogade köttstycket som återstår av hennes makes erfarenheter av psykiatrin!

Av döma av övriga bloggar om psykiatrin som går att hitta på nätet verkar er behandling av "patienterna" väcka avsky till och med hos SJUKSKÖTERSKORNA inom den så kallade "psykvården"!

Metrobloggen - På Gott och Ont

Beskrivningen sjuksköterskan ger av psykiatrins behandling av patienterna hade mycket väl kunnat gälla det lilla som återstår av min far!

Anna-Karin

Peter, vad händer om du slutar lägga så mycket kraft på att vara arg på psykiatrin?

Vad händer om accepterar ditt liv som det ser ut nu med en sjuk pappa och utan körkort?

Vad händer om du istället för att sitta hemma (och straffa dig själv, psykiatrin blir inte skadad av att du sitter där du sitter) går ut och gör det du vill? Vad händer om du tar det extra krånglet med bussar för att komma till pubbar, kafér och bio?

Vad händer om du släpper din kamp och fokucerar på att må bra?

Peter vad ger kampen dig? Vilket syfte fyller den för dig?

Peter1974

Förklara gärna för mig HUR jag ska kunna sluta att vara arg på psykiatrin och lämna det som hänt bakom mig nu när 20 år gamla sår från tiden då jag gick på BUP rivs upp igen, efter att Vägverket har tagit med detta i sin utredning ang. mitt körkort?

Dessutom lever både jag och min mor DAGLIGEN med psykiatrins skapelse i form av det sönderdrogade köttstycke som tidigare var min far.


Vilka bussar??

Jo, jag önskar och vill inget hellre än att må bra, Om dessa förbannade myndigheter, psykiatrin mfl bara gav f-n i att lägga sig i mitt liv och lämnade både mig och mina anhöriga ifred! Men det tycks vara önsketänkande!

Kampen jag och min mor för just nu mot myndigheterna och psykiatrin leder (förhoppningsvis) till att jag får tillbaka mitt körkort (och ersättning) så att jag kan lämna den här tråkiga händelsen bakom mig och gå vidare med mitt liv!

Även om jag skulle ge upp kampen vågar jag garantera att TIGERN (min mor) kommer att fortsätta den för att se till att jag får upprättelse!

Jag gav upp min kamp, mot mobbningen, när jag gick på högstadiet! Vad slutade det med? Jo, jag (istället för mobbaren) blev placerad på BUP och fick en betydligt sämre utbildning än mina skolkamrater. Detta har jag dock (på egen hand, UTAN "hjälp" från psykiatrin) tagit igen nu.

Slutligen, ALLA bor INTE i storstockholm, centrala Göteborg eller Malmö och är bortskämda med en väl utbyggd och fungerande kollektivtrafik.

Jag trivs utmärkt där jag bor idag och tänker stanna här. Bil och körkort är dock en förutsättning för att min vardag ska fungera!

Jag tvivlar även på att livet hade varit så mycket bättre om jag hade suttit instängd i en lägenhet i en storstad och aldrig kunnat åka ut och sett mig omkring. Jag skulle t ex väldigt gärna vilja besöka Gotland, vilket jag dock tvingas vänta med tills jag får tillbaka körkortet.

Anna-Karin

Hur du skall sluta vara arg?, tja börja tillexempel med att försöka ta ett djupt andetag och tänka att det är bättre att du gör något bra av ditt liv än att gå runt och vara arg.

Ang. din boende situation så förstår jag att det är påfrestande att bo ihop med dina föräldrar särskillt om din pappa är så sjuk. Antar att du är ca 35år idag efterssom du gick på högstadiet för 20år sedan. Kanske är det dax att flytta hemifrån, men det bestämmer du ju själv. Man behöver ju inte flytta till lägenhet, man kan ju hyra ett mindre hur på landet. eller kolla upp omm LSS kanske har något som passar dig, om du inte är riktigt redo för att bo själv.

Ang. att komma ut. Antar att det finns en buss/tågstation någonstans inom 30min cycklväg från där du bor. Dessutom ger ju dina diagnoser dig rätt till LSS kanske skulle dom kunne hjälpa dig att hitta en lösning.

Släpp kampen och låt din mamma sköta den. det här tar uppenbarligen för mkt kraft från dig.

Anna-Karin

ps det går både flyg och bussar och tåg-färja till gotland så du tvingas inte till något du väljer det.