loungepuppy

Mikael:
Det är 100% säkert att ingen nu existerande psykologisk teori är... 100% korrekt.
Men rimligen är en teori mer sann än en annan. Det är tom omöjligt att de är exakt lika sanna.
Om man överför det till psykoterapifältet (som ju bygger på en eller flera psykologiska teorier och ibland även med neurobiologisk kunskap bakom) så landar vi i att:
- Någon av de existerande psykoterapiskolorna ligger närmare en slags sanning om hur patologi uppstår och behandlas.
- Någon av dessa hjälper fler än de andra.
- Någon av dessa är mer användbar än de andra (ex enkel att lära ut, enkel att ge osv)

Det är förstås inte nödvändigtvis så att det är en terapiskola som är svaret på de tre ovanstående påståendena.

En eklektisk terapi, att ta det bästa från olika skolor, är också en terapiteori. DBT har gjort det. Alltså är den eklektisk.

Att man som du talar om , intresserar sig för common factors, dvs gemensamma nämnare för fungerande terapi är eklektiskt på samma sätt, däremot har man definierat "vad som fungerar" på ett annat sätt.

MBT är också en eklektisk teori, jag misstänker att de flesta moderna metoder är mer eller mindre eklektiska. Och det är väl bra.

Däremot är det både positivt och riskfyllt med eklektiska terapeuter. Alla som anger att de "jobbar utifrån KBT, psykodynamisk terapi och med inslag av hypnos" har lämnat den metod som bevisligen har effekt utifrån ett antagande att de "vet" att just deras eklektiska blandning är optimal eller att de kan avgöra vilket blandning som passar deras enskilda patient.

Det verkar intuitivt rimligt att vissa personer trivs bättre och får bättre resultat i behandling A än behandlingen B. Det finns det dock inte tillräcklig forskning om.

Personligen så ser jag som högintressant att utröna om det finns en slags "profil" för en bra terapeut. Samma tankegångar har jag om läkare.
En ganska vettig metaanalys av SSRI vs. placebo omanalyserade utifrån frågeställningen -"spelar det någon roll vilken psykiater man träffar?"
Det visade sig att resultatet i depressionebshandling berodde 3 ggr mer på om vilken psykiater man träffade än om man fick SSRI el placebo. Svindlande tanke...
Finns det 1, 2, 3,10 olika läkartyper som är bra och X antal som ger dåliga resultat? Vad utgör en bra läkare? Går de eventuella färdigheterna/egenskaperna att träna? Borde man matcha läkare och patient utifrån deras respektive personlighetsprofil?

Mikael G

Håller med om allt, utom detta.

Förutsatt att de har utbildning och kompetens i de olika behandlingsmetoderna (som jag antar du håller med om är värdefullt), så har också eklektisk terapi teorier om hur man utvärderar klienter och deras problematik, och hur man därefter fördelar behandlingen mellan olika metoder. Det är alltså inte godtycklig eklektisk behandling. Man arbetar fortfarande från en metod som kan utvärderas, och som går att definiera. Svårare? Ja. Omöjligt? Nej.

Däremot är det ganska vanligt med godtycklighet eftersom de (terapeuterna) inte är särskilt intresserade av vetenskaplig forskning.. Eftersom det finns betydligt fler terapeuter än teoretiker så är det lättare att forska kring enskilda perspektiv.


Det finns säkert studier som visar att två psykiatriker varit ungefär lika effektiva också. Så om det inte finns något sorts attribut som skiljde dessa psykiatriker (tex att den ena var passiv och den andra aktiv) så är det svårt att dra några slutsatser kring det.

Men naturligtvis spelar den terapeutiska alliansen roll.

__________________
Mikael Glännström
Skriver en självhjälpsbok/självbiografi om ångestproblematik i sommar. Har ambitioner att forska kring ångestproblematik och speciellt utvärdering/utveckling av behandlingar och behandlingsmetoder.

Tidigare lidit av panikångest och social fobi i åtta år.