Peter1974

Att bli upprörd, arg och liknande över saker man har blivit utsatt för är fullt NATURLIGT!

Bara för att man t ex är förbannad över att inte få den hjälp man behöver och är berättigad till innebär det väl för f-n inte automatiskt att man är en VÅLDSMAN??

Att man vid enstaka tillfällen blir arg, upprörd och irriterad över saker som inte fungerar i vårt sjuka samhälle innebär inte heller automatiskt att man utgör någon trafikfara!

Vem har t ex inte blir upprörd. irriterad och svurit över den där bilisten som inte vet hur man använder en blinkers, gör en vansinnig omkörning, inte kan blända av när de får möte, lastbilschaufförer som tror att de äger vägarna och liknande??


Men dårarna inom psykiatrin verkar inställda på att LETA fel hos personen de kan gnälla över och använda för att sätta sina nedvärderande diagnoser på folk!

De som har störst problem och behov av hjälp inom psykiatrin är INTE patienterna utan psykiatrikerna själva!

Lyssna Kompis

Jag tror du har helt rätt i att psykologer och terapeuter letar "fel", för det är deras jobb. Det är ju först när man förstår vad för problem en människa har som man kan börja behandla dem. Och att deras diagnoser kan kännas nedvärderande har jag full förståelse för. Men här handlar det nog om att vänja sig vid tanken. Eller som jag - när min terapeut berättade för mig att jag hade OCD och förklarade vad det innebar så kände jag faktiskt en form av befrielse. Äntligen kunde man sätta ett ord på mitt problem! Jag är inte ensam, jag är inte dum i huvudet. Och nu ska jag bli kvitt detta, hur gör vi?

Jämför med en doktor t.ex. Om du har ont i handen så börjar doktorn leta efter vad i din hand som är skadat så att h*n kan behandla det. Gör doktorn fel? Nej, just det. Om du utifrån denna tankegång tänker dig att psykiatrikern letar efter vad som är fel i ditt psyke när du kommer till honom kanske du kan hålla med om att psykiatrikern gör sitt jobb för att hjälpa patienten att bli frisk?

Peter1974

Jo, leta fel är väl en sak! Men vad läkarna inom psykiatrin (med undantag för den kvinnliga överläkaren jag nu träffar i Falköping) hittills har sysslat med har varit att svartmåla mig!

Läkarna har t ex skitit fullkomligt i alla positiva omdömen jag har fått, av personer som (till skillnad från personalen vid psykmottagningarna) har känt mig i flera år!

Någon hjälp har jag aldrig upplevt att jag fått!

KBT-behandlingen jag påbörjade vid vuxenpsyk. ÖVM i Vårgårda inleddes t ex med en "smocka i ansiktet" i form av kommentaren "Om jag var arbetsgivare vore jag tveksam till att anställa dig"! Jättebra (INTE) för att höja självförtroendet hos en person som har sökt hundratals jobb men alltid fått svaret "Tack för visat intresse................. Tyvärr........... bla bla bla............."!

Är det vad de inom psykiatrin kallar för VÅRD - att, förutom att neddrogning med piller, köra patientens självförtroende i botten genom nedvärderande kommentarer?

I augusti skall jag påbörja en ny KBT-behandling hos en betydligt trevligare PRIVAT psykolog i Göteborg jag känner sedan tidigare!