Peter1974

Hej!

Ni kommer troligen ha svårt att tro era ögon när ni läser denna historia men jag lovar på heder och samvete att DEN ÄR SANN!

Jag är en kille på 34 år med diagnosen Aspergers syndrom som haft körkort sedan 20-års åldern, alltid kört försiktigt och visat hänsyn m.m mot mina medtrafikanter och aldrig råkat ut för någon allvarlig trafikolycka.

Den 13:e juli 2007 var jag på väg hem från mitt dåvarande jobb hos SP i Borås när jag av okänd anledning hann upp och knuffade till framförvarande bil.

Av någon anledning (enligt läkare troligen pga långvarig stress pga regeringens hetsjakt på mig som arbetslös, studier, jobbiga hemförhållanden och en besvärlig ekonomi under våren 2007) drabbades jag av en blackout och kunde som en följd av detta inte minnas exakt hur trafikolyckan gick till. Jag minns t ex inte att personerna i bilen jag körde på tog ifrån mig bilnycklarna för att hindra mig från att smita (något jag aldrig skulle göra medvetet).

Jag har endast ett svagt minne (jag har ältat och bearbetat den här händelsen om och om igen i 11 månaders tid nu utan att lyckas komma fram till vad som hände den där dagen) av att jag körde på bilen framför och blev förtvivlad men har inget minne av hur trafikolyckan inträffade eller vad som hände efteråt. Jag ska tillägga att jag INTE var påverkad av alkohol eller några andra droger (jag är nästintill HELNYKTERIST).

Följden av trafikolyckan blev att polisen kallades till platsen, tog ifrån mig körkortet och sedan körde in mig till vuxenpsyk vid Södra Älvsborgs sjukhus där jag fick tala med en läkare en stund innan jag blev hemskickad.

Därefter följde en mängd kontakter med psykiatrin, provtagningar, samtal och övriga medicinska undersökningar vilka visade att jag inte lider av några sjukdomar eller använder några droger.

Senare fick jag veta att överläkaren vid vuxenpsykiatriska öppenvårdsmottagningen i Vårgårda hade dragit in problem jag haft med CSN och övriga myndigheter flera år innan trafikolyckan inträffade i mitt trafikärende, saker som inte hade ett dugg med trafikolyckan att göra. Läkarens motivering till detta var att "Det förklarade mitt hat mot myndigheter". Han hade även i sin rapport gnällt om att jag vid ett tillfälle tappat humöret och "uppträtt aggressivt och utagerande" (knuffat undan en av hans kollegor pga att jag var trött och less på de ständiga uppmaningarna att lämna fler provet samtidigt som tiden inom vilken jag var tvungen att få in min överklagan till Länsstyrelsen var på väg att rinna ut).

Överläkaren vid vuxenpsyk i Vårgårda hade kunnat informera mig om att de var tvungna att ta ett visst antal prover med vissa intervall så att jag hade varit förberedd på detta och sluppit bli trött, less och förbannad på de ständiga "Jag måste ha ett prov till"-uppmaningarna men brydde sig alltså inte om detta.



Läkaren som utredde mig vid vuxenpsyk i Borås efter trafikolyckan blandade även ihop uppgifter om trafikolyckan med en mindre (oavsiktlig) fortkörning som inträffade veckan innan. T ex påstås det (HELT FELAKTIGT) i min medicinska journal att jag vid tidpunkten för trafikolyckan körde 11 km/h för fort på en 70-sträcka trots att det är 90 km/h på vägen där trafikolyckan inträffade och att trafikolyckan inträffade i backen strax innan jag skulle svänga av till mitt arbete i Borås, alltså att den inträffade när jag var på väg TILL jobbet istället för när jag var på väg HEM!

"Fortkörningen" som nämns i min journal bestod av att jag, oavsiktligt, tryckte till lite för mycket på gasen när jag skulle upp för backen till Ramnaslätt i Borås och körde 11 km/h för fort på 50-sträckan vid polisens kontroll. Denna "fortkörning" hade alltså ingenting att göra med trafikolyckan som inträffade en vecka senare när jag var på väg HEM från jobbet. De obefintliga skadorna på min bil och bilen jag körde på bevisar att jag inte körde för fort vid olyckstillfället.



Följden av detta blev att mitt körkort återkallades på obestämd tid.

De senaste månaderna har ärendet utretts av läkare inom Vägverket och nyligen kom beskedet att min begäran om att återfå körkortet avslås.

En åklagare har även konstaterat att jag INTE hade gjort mig skyldig till vårdslöshet i trafik och beslutat att lägga ned utredningen.


Vägverket har i sin utredning av mig utgått från DE FELAKTIGA uppgifterna i min medicinska journal (trots att jag har skickat med ett brev där jag berättar de verkliga detaljerna kring trafikolyckan).

Nyligen fick jag även veta att Vägverkets läkare har snokat reda på och dragit upp händelser som inträffat under tiden jag gick på högstadiet (för närmare 20 ÅR SEDAN) och mådde psykiskt dåligt pga mobbningen och att inte få någon hjälp från skolpersonalen! Detta har alltså Vägverket använt, tillsammans med mitt "handikapp", som motivering till sitt beslut att avslå min begäran om att få tillbaks körkortet!

Nu vet ni alltså detta, föräldrar till barn i låg-, mellan- och högstadiet som blir mobbade! Alla kontakter ni har med (skol)psykiatrin registreras, sparas för framtiden och kan komma att användas av myndigheter som t ex Vägverket för att klassa era barn som olämpliga för körkortsinnehav med motiveringen att de har mått psykiskt dåligt pga mobbning och inte ha fått någon hjälp av skolpersonalen! Detta gäller i synnerhet om ert barn har diagnosen Aspergers syndrom, ADHD eller liknande!


Vägverkets läkare verkar bevisligen inte vara intresserade av att göra objektiva och rättvisa bedömningar av bilförares lämplighet utan främst intresserade av att snoka reda på händelser i funktionshindrade personerns förflutna de kan använda för att styrka sina fördomar att "Psykiska handikapp som Aspergers syndrom och ADHD kan utgöra ett hinder för körkortsinnehav".

http://www.vv.se/filer/12959/trafikmedicin_9.pdf



Samtidigt som jag och min mor tvingas bråka med Vägverkets läkare för att jag ska få tillbaks mitt körkort och slippa sitta som en fånge i mitt hem nu när det är soligt och 30 grader varmt ute tillåts VERKLIGA trafikfaror som de som beskrivs i följande artiklar fortsätta vistas ute på vägarna!

Så länge bilföraren inte har någon "genetisk defekt" i form av Aspergers syndrom, ADHD eller liknande kan de lugnt fortsätta med att köra rattfulla (och till och med köra ihjäl sina medtrafikanter) utan att behöva oroa sig över att klassas som en trafikfara och bli av med körkortet -

Rattfyllo körde ihjäl
Rattfylleristens bortförklaring: Katterna behövde mat - Nyheter - Expressen.se

Rattfyllo dödade två - Får köra bil igen:
Rattfyllo dödade två - får köra bil igen - Umeå - Expressen

Rattfull polischef mejade ned pojke - Får behålla körkortet:
Rattfull polischef mejade ner pojke | Nyheter | Aftonbladet

Frågvis

Jag kan bara bekräfta att det är vanligt att de skriver rena påhitt i journalerna, och att de ofta "hör vad de vill höra". Vissa skaffar sig en uppfattning om patienten redan innan man har öppnat munnen, och den uppfattningen ska de sedan ha bekräftad. De hör inget annat än sånt som stämmer in i deras förutfattade mening. Allt annat som sägs ignoreras. Att saker blandas i hop är också vanligt. Och deras förutfattade meningar bygger bara på projektioner och fördomar.

Min nuvarande läkare är snäll, men kommer inte i håg någonting alls av vad som sägs. Han är över 65 och jag tror han börjar bli lite virrig. Han frågar mig varje gång vi pratar vad som sas senast och ber mig läsa i journalen. Han är dock medveten om att han är virrig och glömsk och frågar mig hela tiden om det han skrivit stämmer. Alla är inte medvetna om sina egna brister, utan kör bara på, och skriver vad skit som helst i sina utlåtanden och i journalerna.

Tidigare har jag haft kontakt med två andra som skrivit helt skruvade saker i min journal. Jag tilläts inte kommentera dessa saker, och de vägrade hjälpa mig att ta bort dessa felaktiga anteckningar - trots att det står i lagen att man har rätt till det. Ansökningen om att ta bort journalanteckningar är bökig, men det står i lagen att de ska hjälpa till med den - men det skiter dom i!

Jag håller med dig: Det finns människor som gjort mycket värre saker, men får tillbaka sitt körkort. Missbrukare som ställt till med värre saker, t.ex., och sen håller sig rena bara de gånger som krävs för att få tillbaka lappen, men sen är det samma visa igen: De kör bil påverkade. Detta har jag sett med egna ögon, så det är inte bara något jag påstår.

Att man tappar tålamodet en gång, när man inte ens sitter i bilen utan står på torra land, är heller inte bevis på att man inte borde ha körkort. Jag kör på motorväg nästan varje dag och varje gång ser jag någon som kör "på båda sidor om vägen" + 1-4 förare som kör 20-30 km för fort och gör vansinniga filbyten. Har till och med varit med när en gubbe körde på en person med flit, och sen smet. Jag tog regnumret och hjälpte till med anmälan. Den gubben blev varken dömd eller av med körkortet! Jag vet att gubben körde på med flit, för jag växlade några ord med honom innan han smet, och ha sa det rakt ut! Han tyckte personen han körde på uppträdde störande - tappade tålamodet alltså - sittandes i bilen! (inga allvarliga skador).

Med det resonemang dessa läkare för borde ingen av dem som dömts för våldsbrott mot person få behålla körkortet, för de har ju bevisligen tappat tålamodet och har taskig impulskontroll! Men så är det ju inte. Finns hur många busar som helst som har körkort.

Det låter som att de inte gillar dig helt enkelt. Jag tror de känner sig personligen kränkta av att du blev arg på vårdpersonalen, och att de helt tappat proportionerna. De borde kanske göra ett studiebesök på rättspsyk eller på ett häkte och prata med personalen där?! Så de får höra hur riktiga busar beter sig, menar jag.

Du måste väl kunna överklaga beslutet? De måste väl ha bevis för sina påståenden, och inte bara en massa "tyckanden" och hopkok från olika händelser? Och du har ju rätt till någon som företräder dig: En advokat?

Peter1974

Hej!

Tack för ditt svar och stöd!

Läkaren vid vuxenpsyk som ljög ihop historien om trafikolyckan i min journal fick jag veta var en AT-läkare.

Överläkaren vid vuxenpsykiatriska öppenvårdsmottagningen i Vårgårda som tog över ärendet finns med på doktorsguiden.se och har inte fått något vidare bra betyg (3 av 6 stjärnor).

Vid ett tillfälle efter ett samtal visade jag killen en bild på en verkligt trafikfarlig bilförare jag hade tagit med mobilkameran på väg hem en dag. Gissa vad han gjorde efter att jag hade visat honom bilden? Jo, han gnäller i sin rapport till Länsstyrelsen om att jag hade fotograferat med mobiltelefon när jag körde bil (naturligtvis utelämnade han mitt motiv till att ta bilden - att kunna tipsa polisen om den livsfarlige bilföraren vilken vinglade över hela vägen).

Visst, det är dumt att hålla på med mobiltelefonen när man kör bil och det är inget jag brukar göra i vanliga fall. I detta fall hade jag dock inget val och ansåg mig kunna ta bilden utan att det påverkade min körning. Att först ha stannat, låtit den andra bilen köra ifrån mig och sedan tagit bilden på bilen hade ju varit rätt meningslöst!

Jag har fortfarande kvar bilden som visar bilisten på väg över i fel vägbana och med en tydlig bild på bilens reg nr.



Min mor håller med om att hela hanteringen av mitt ärende med körkortet stinker maktmissbruk och fördomar!

Hon tvingas just nu sitta hela dagarna och hjälpa mig med att skriva ihop en överklagan av Vägverkets beslut att behålla mitt körkort och kontakta advokater mfl.

Själv kan jag inte göra annat än finna mig i att sitta som en fånge i mitt hem och vänta, vänta och åter vänta på besked och ha ångest över förlusten av körkortet.

Senast igår kväll efter att jag hade gått och lagt mig började jag tänka på och älta trafikolyckan och förlusten av körkortet. Till slut blev jag så j-a förtvivlad att jag slog näven i väggen, gick upp, la mig på soffan och fortsatte att kolla på TV i ett par timmar innan jag gjorde ett nytt försök att sova.

Jag hoppades på att få (ett positivt) besked ang. körkortet den här veckan, men min mor måste bli klar med skrivelsen och skicka in den till Vägverket innan jag kan ha några förhoppningar om någon omprövning av ärendet.

Solen och värmen den senaste veckan har gjort det nästintill OLIDLIGT att tvingas gå hemma när man egentligen borde ligga vid badet, ta en tur med bilen eller liknande! :-(

Min mor har dock varit snäll och skjutsat mig till badet åtminstone några dagar den här veckan! :-)

Vad som upprör mig mest nu är att Vägverkets läkare har snokat i mina medicinska journaler som skrevs vid tidpunkten när jag gick på BUP i Borås och hade psykiska problem pga mobbningen (mycket pga att skolpersonalen vägrade att sätta stopp för mobbarna). Givetvis tar man endast upp de saker jag gjorde när jag mådde dåligt och ingenting om vad JAG blev UTSATT för, t ex att en kille på min högstadieskola vid ett tillfälle överföll mig bakifrån och lindade en pappershandduk runt min hals i ett försök att STRYPA MIG!!

Vad har egentligen min psykiska hälsa pga mobbningen jag blev utsatt för i högstadiet med trafikolyckan den 13:e juli att göra?

Jag har också sett och mött ett antal människor ute i trafiken som absolut INTE borde ha körkort men som tillåtits fortsätta äventyra sina medtrafikanters liv genom vansinneskörningar etc. Vägverket tycks inte anse att detta är något problem, så länge de inte har Aspergers syndrom, ADHD eller liknande!

Jag har till och med HJÄLPT polisen genom att ringa in tips på bilister jag har upplevt som direkt livsfarliga!


En sak Vägverket och psykiatrin kan räkna med är att jag och min mor kommer att fortsätta bråka om detta tills jag har fått tillbaks mitt körkort och en REJÄL ersättning (för psykiskt och fysiskt lidande, förlorad arbetsinkomst och kränkande behandling av psykiatrin, myndigheter mfl)



Nu ska jag se på tv en stund och sedan, troligen förgäves, försöka sova.

Ha en fortsatt skön sommar!

Hälsningar

Peter