Anna-Karin

fryser, skakar, gråter, svettas, skakar...
tappar timmar till en liten punkt på väggen...

ändå går vi långsamt fram, ska jag krypa baklänges eller???
hur fan ska man stå ut en vecka mellan besöken???

Usch inser att när jag mår såhär mellan gångerna så händer det nått iaf men det är för jobbigt och jag tror inte hon förstår, psykologhelvetet att jag inte riktigt pallar. Hur fan kan man va så jävla livrädd för sig själv?, vet ju att jag inte dör av att prata...

suck och stön för terapi

Krabaten

Kan du inte prata med henne då? Hon kanske tror att det är bra om du inte säger nåt.

Anna-Karin

problemet ligger i att om vi skall gå långsammare fram så att jag mår bra får vi nog sluta prata. verkar dumt att betala 600kr timmen för att sitta tyst. Är egentligen inte arg på henne utan på mig själv för att jag reagerar så här. vill bara samla ihop mig igen när det blir så här osså går det inte och samtidigt är jag fullkommligt livrädd.

liten26

finns det kanske några övningar och "små uppdrag" som du kan göra mellan era träffar?

har du provat mindfullness eller liknande? det är svårt men det är något att fokusera på

Anna-Karin

mmm alla mina strategier inkl mindfullness känns omöjliga nu antar att det handlar om att stå ut till vi har tagit oss förbi det här biten bara. skall snart dit igen kanske kan kolla om vi kan träffas lite oftare ett tag... tack för lite ventilation iaf

Anna-Karin

ha! hittande en ny tillfällig metod, byta ämne lite snyggt när vi kommer för nära. Praktiserade det lite för bra sist bara kom ingenstans men men antar att hon inte låter mig slippa undan lika lätt en gång till och har iaf inte skitmåendet nu

per n illa

dina inlägg är mestadels informativa och balanserade, men man får en
uppfattning att som ovan du beskriver som att du ruvar på något som
skrämmer dig så att du betalar 600 per gång för att manipulera, lägga
traps, byta ämnen, å slippa undan V A D ? = borderlineproblematik i
kubik push & pull, vill prata men inte om det... ni har det inte lätt,
å ni ljuger till och med när ni ljuger. men för vem ljuger du ?
nymetodsanningskram

Anna-Karin

oj ger mina andra inlägg den vibben???
Jag började läsa här för att våga tro på det jag vet. "Att det jag går igenom nu har ett slut och kommer leda till ett slut och kommer leda till något gott." Jag började svara på inlägg för att jag tror mig ha lite kunskap runt viss del av den problematik som beskrivs här och därmed kan svara på en och annan undran.

Nej någon borderlineproblematik har jag inte däremot lägger jag 600kr per gång för att försöka ta mig igenom en traumabearbetning som skrämmer mig som fan. Något en del av mig inser att jag måste göra men en annan del av mig vill hålla dörren som låstes för 10 år sedan låst. Vad jag vill slippa undan är alltså att möta den smärtan jag inte vågade möta då.

Inläggen här var ett sätt att få lite distans till reaktioner jag inte känner igen hos mig själv, att få ventilera lite och att få lite återkoppling från andra som går igenom en liknande situation.

Tycker förövrigt att detta var en lite snabb diagnostisering av dig byggd på dina tidigare erfarenheter av partner till någon med borderlineproblematik om jag förstått dig rätt??

jagochmig

Om du vill ha tips på hur man överlever med endast ett möte i veckan: Skriv!

Skriv det du känner, tänker och när du inte vågar skriva något, försök ge ledtrådar, metaforer, exempel på vad du egentligen vill säga, eller skriv det på ett annat papper som du har med dig - sedan är det upp till dig om du vill lägga över det i psykologens händer.

Allt man säger ska vara sant, men man behöver inte säga allt som är sant - ändå är varje liten sanning ett steg mot det hela.

Det måste få ta tid, ge det tid. Eller varför inte glömma tiden ett slag och bara vara när du sitter framför pappret/datorn och ska skriva. Tiden är Din och Du bestämmer hur fort den ska gå eller hur mycket Du ska ta tillvara på varje sekund. Var inte rädd för tiden.

lyckatillkramar

__________________
Maximum solacium est vacare culpa -- "Största trösten är friheten från skuld"

Anna-Karin

tack blåfågel lite skönt att få höra att det är jävligt svårt.

Jag skriver lite men oftast är det svårt nog att möta det i huvudet, därav alla knasreaktioner.

Fast det går faktiskt lite lättare nu, får fram en del och däremellan pratar vi om varför det är så svårt att prata och om mina knasreaktioner i terapirummet eller tja det är väl mest jag som pratar om dom hon verkar inte tycka att det är så knasigt.

Jadu blåfågel vi får väl kämpa på efter sommaren igen och hoppas att det släpper med hjälp av lite jävlar anamma och mycket tillit till pyskologhelvetet (och jag jag föredrar om vi i detta fallet uttalar det som jag valt att stava det)