![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Allmänt om Terapi Diskutera terapi allmänt |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#21 (permalink) | |
|
Senior Member
Platinamedlem
|
Citat:
Jag ser inte poängen med att sitta och nicka. Någon funktion måste väl ändå terapeuten ha, annars kan man ju lika gärna sitta hemma och ta det samtalet. Om terapeuten sitter och nickar medan man berättar så är det väl en sak, men när en konflikt kommer så är det väl då som terapeuten ska hjälpa till att lösa den, eller har jag missförstått alltihop? Jag kände mig extremt överkörd när mina föräldrar kritiserade mig för att jag gjort som vi kommit överens om och terapeuten satt bara och nickade. Och när jag försökte fråga vad jag skulle ha gjort istället, så att det hade blivit en bra lösning, så ignorerades frågan av alla närvarande och mina föräldrar fortsatte att kritisera mig. Jag tycker att terapeuten ifråga kunde ha tagit upp min fråga igen och hjälpt till att fokusera på den istället för att låta mina föräldrar få fortsätta att klaga. Det är ju mer konstruktivt att försöka hitta en lösning på problemet än att älta problemet. (Fast lösningen i slutändan blev ju att jag är fel vad jag än gör, såvida jag inte spelar den perfekta dottern och gömmer hur jag mår och känner.)
__________________
* ~*~Miiqa - by heart~*~ *
|
|
|
|
|
|
|
#22 (permalink) | |
|
Rating 10
Diamantmedlem
|
Citat:
Hur har du ändrat ditt tankesätt och hur hanterar du känslor på ett helt annat sätt nu? Svåra frågor!
__________________
Mikael Glännström Skriver en självhjälpsbok/självbiografi om ångestproblematik i sommar. Har ambitioner att forska kring ångestproblematik och speciellt utvärdering/utveckling av behandlingar och behandlingsmetoder. Tidigare lidit av panikångest och social fobi i åtta år. |
|
|
|
|
|
|
#25 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
1. Vilka typer av terapi har du erfarenhet av?
1) Psykodynamisk terapi (nära psykoanalys) fk-ansluten läkare 2) Parterapi fk-ansluten läkare 3) Psykodynamisk terapi (med mer aktiv terapeut) privat 2. Beskriv upplägget. 1) Jag pratade fritt och terapeuten lyssnade och kommenterade ibland. Fullständigt obegripligt för mig. Kändes mycket osäkert och de många kritiska kommentarerna från terapeuten gjorde bara att jag fick mer och mer tunghäfta. Så småningom hade jag helt anpassat mina berättelser till vad jag trodde att terapeuten kunde lyssna på utan att kritisera. Meningslöst. 2) Eftersom vi sökt som par så behandlades vi också som par. Jag ställer mig frågande till varför terapeuten fokuserade helt och hållet på parrelationen när det måste varit uppenbart att vi levde i ett mycket ojämlikt förhållande och mådde mycket dåligt var för sig. Jag skulle ha uppskattat om hon sagt att vi inte borde satsat på ett förhållande utan istället försökt hitta vägar till personlig hälsa. Den här parterapin bekräftade känslan av att vara misslyckad och oduglig som människa. 3) Samtalsterapi helt fokuserad på mig. Dyrt - men efter att jag accepterat kostnaden och bestämt mig för att det får ta den tid det tar - otroligt givande. Samtalen pendlar fritt mellan barndomen och nutiden. Det som känns mest värdefullt är den relation som skapats mellan mig och terapeuten. 3. Vad har du lärt dig? Vilka verktyg har du fått med dig av terapin? Jag har lärt mig att förstå mina känslomässiga reaktioner ur fler perspektiv. Dels varför jag reagerar som jag gör (barndomserfarenheter) men också att andras reaktioner inte bara beror på mig. De har sina egna erfarenheter som färgar deras reaktioner. 4. Personlig reflektion kring terapin. Jag skulle önska att det var möjligt att få den här terapin inom högkostnadsskyddet. |
|
|
|
|
|
#26 (permalink) | ||||
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Citat:
Citat:
Citat:
Citat:
|
||||
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|