Mariiqa W

Rädslor beror ju på någon tidigare händelse. Om min mamma vägrade att ge mig mat när jag var liten, och istället gav mig lite lite pengar att köpa egen mat för och sen fick jag klara mig så länge jag kunde på det, så kan jag idag vara rädd för att laga mat. Undermedvetet så "vet" jag att om jag lagar mat så kommer den snart att ta slut och då står jag där utan mat. Istället för att möta rädslan genom att laga en massa mat och "träna" bort den, så vet jag att det handlar om att jag tidigare blivit utan mat, men att de förutsättningarna inte längre gäller och att jag kan laga en massa mat utan att den tar slut och jag får svälta.

__________________
*

Mikael G

Ok, tack, då tror jag att jag förstår vad du menar.

Så verktyget du fått genom KBT, är att inte fokusera på själva rädslan (tex. matlagning), utan istället på vad som orsakat rädslan (tex. veckopeng till mat) och därigenom tänka mer rationellt (tex. min inkomst räcker för att jag ska kunna laga mat)?

Eller är det mer komplicerat?

__________________
Mikael Glännström
Skriver en självhjälpsbok/självbiografi om ångestproblematik i sommar. Har ambitioner att forska kring ångestproblematik och speciellt utvärdering/utveckling av behandlingar och behandlingsmetoder.

Tidigare lidit av panikångest och social fobi i åtta år.

Mariiqa W

Lite mer komplicerat, jag har liksom fått lära mig hur jag logiskt hittar vart rädslan kommer ifrån och hur jag bemöter den. Jag visste redan innan att rädslan bestod av något annat och att jag var tvungen att komma åt den saken för att komma ifrån min rädsla, men jag visste inte hur jag skulle göra det. Och nu har jag lärt mig hur man gör det.

__________________
*

Engelin

Det här ser fruktansvärt grötigt ut, men det krånglar så blankstegen försvinner när jag sparar. Hoppas att ni kan läsa ändå. 1. Psykodynamisk individualterapi (hittills 3 1/2 år), systemisk familjeterapi (hittills 1 1/2 år), miljöterapi (sammanlagt ca 3 månader). 2. Psykodynamisk individualterapi: Jag träffar en psykolog normalt sett 2 gånger i veckan, men det varierar efter behov och har sett lite olika ut under åren. Vi har också mail- och telefonkontakt mellan träffarna. I den terapin får jag bearbeta trauman från min barndom, prata om nusituationen och prata om allt annat som händer i och utanför mig. Systemisk familjeterapi: Vad det gäller ordet "systemisk" så har jag ingen aning om vad det innebär och märkte ingen skillnad efter att de skrev in det framför "familjeterapi". I början var vi på en specialenhet där vi samtalade och gjorde övningar, hela familjen eller delar av den, med fokus på kommunikation. Det fungerade inte alls och efter att de gett upp tog en läkare över. Upplägget nu är att vi träffas en gång i veckan och pratar om vad vi behöver prata om. Miljöterapi: Jag har varit inlagd på en sluten avdelning i perioder där de använder miljöterapi. Det är så enkelt att miljön är terapeutisk. Man har ett strukturerat dagschema och gör olika aktiviteter med hjälp av personalen. 3. Psykodynamisk individualterapi: Jag har framför allt lärt känna mig själv på ett mycket djupare plan. Nu kan jag hantera ångest på ett bättre sätt och förstå varför den uppstår. Sår har börjat läkna och bli ärr, även om det är en bit kvar. Jag har fått sätta ord på saker jag trodde var onämnbara och krossa mina föreställningar. I relationen till min terapeut har jag också fått öva mig på tillit och att visa fram mig själv. Systemisk familjeterapi: Hittills tycker jag inte att jag har lärt mig så mycket mer än att det finns människor inom psykiatrin som är helt inkompetenta. Läkaren som just tagit över är dock väldigt duktig och jag tror att jag kommer lära mig mycket och att det kan hjälpa vår familj. Miljöterapi: Den här terapin är mer stödjande än behandlande, åtminstone var det syftet för min del. Det handlade om att få en bra struktur i en trygg miljö där jag kunde vila ut, men samtidigt arbeta med mig själv på ett intensivt sätt. 4. Individualterapin har hjälpt och hjälper mig enormt mycket. Jag har haft turen att träffa en underbar terapeut som ser mig och kämpar både för och med mig. Utan henne hade jag inte levt idag. Tack vare individualterapin har jag kunnat utvecklas och växa som människa.Familjeterapin har som sagt däremot inte hjälpt någonting, men det är nog ändring på det nu.Miljöterapin och där med vistelserna på avdelningen har varit enormt viktiga för mig och även de många gånger räddat mitt liv.

Mariiqa W

Kom på att jag och mina föräldrar gått i familjeterapi, vilket var jordens skämt. Vi bestämde hur vi skulle kommunicera, och jag fullföljde min del av avtalet, inte mina föräldrar och i terapin skällde de på mig för att jag gjort just det som vi bestämt. Och terapeuten satt bara och nickade.

__________________
*

fiddelie

1. KBT, DBT

2. KBT, som alla andra. DBT för min borderline i grupp samt individuellt med terapeft. MYCKET bra terapi!

3. Har fått många från min DBT, att hantera känslor på ett helt annat sätt än innan.
Fått ett konsekvent tänkande, ändra mitt tankesätt helt enkelt.

4. Super nöjd, otroligt tufft men funkar om man är seriös med det!

Änglaflickan Inez

tack för ni delar med er

Mariiqa W

Om du har gått i båda så vill jag passa på att fråga vad skillnaden är mellan KBT och DBT?

__________________
*

Sorin

1. Vilka typer av terapi har du erfarenhet av?
Ingen, jag har själv aldrig gått i terapi. Men jag har arbetat med mig själv och har verkligen försökt relatera det mesta av vad jag läst till mitt eget liv och mina egna erfarenheter och på det sättet har jag gjort ändringar i mitt sätt att vara och hantera problem av psykologisk karaktär. Har nog också haft tur att ha bra lärare from andra klassen och en karate lärare som jag såg upp till. Har mediterat mycket i samband med träningen. Har dessutom verkligen trott och tagit till mig någonting som kallas för Dojo Kun och som är en sorts beliefs som vi fick upprepa ibland i början eller i slutet av träningen. Plus, sist men inte minst, föräldrar som har gjort ett bra jobb med oss barnen. Handledningen på jobbet har också fått mig att bli ännu starkare i mig själv. Funderar ibland på att gå i terapi bara för att se vad mer som kan komma fram

Dojo kun Ashihara Karate

1. Vi kommer alltid att vara höviska.
2. Vi kommer att göra det bästa av våra ansträngningar.
3. Vi kommer att fortsätta att förbättra vår anda och teknik.
4. Vi kommer att upprätthålla en utmanande anda.
5. Vi kommer att reflektera över oss själva idag, och sträva efter att förbättra oss imorgon.
6. Vi kommer utföra karate som ett sätt att lära känna livet självt.



2. Beskriv upplägget.
Som sagt, "eget" terapi genom läsande och pluggande och relaterande till egna erfarenheter och mönster.

3. Vad har du lärt dig? Vilka verktyg har du fått med dig av terapin?
- Mönster kan brytas.
- Man kan inte undvika svårigheter. Svårigheter kan övervinnas.
- Jag är helt OK!!!!!!!!!!!!!!
- Jag kan bli bättre, vilket inte betyder att jag inte är tillräckligt bra redan nu.
- Jag är inte min far, min mor eller någon annan i min släkt och därför behöver jag inte upprepa någon annans dumheter och föra dem vidare i min släkt.
- Det finns bättre sätt och mindre bra sätt att interagera med människor. De bra sätten kan läras in och övas in och man kan sluta med de mindre bra sätten.
- Det viktigaste jag kan ge mina barn är en bra självkänsla. Allt annat är bara bonus.
- Jag kan inte ta ansvar för andra vuxna människor och jag accepterar inte att anklagas för andras beslut.
- Människor är oerhört starka.
- Människor kan vara/bli onda.
- Säga nej till stress som andra vill lasta av på en. Hänger lite ihop med att inte ta ansvar för andra.
- Vi är mer känslomässiga varelser än logiska varelser
- Jag bestämmer själv genom mitt tänkande hur jag mår


4. Personlig reflektion kring terapin.
Jag är helt OK! De flesta människor är helt OK! De flesta av de som inte är OK kan bli OK!


Mycket bra frågor. Tack Mikael!

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen

Sorin

Mariiqa,

Av alla paren som jag har träffat har jag inte mött en enda som har varit nöjda med familjeterapeuternas nickande. Många är säkert nöjda med det och det funkar bra. Men när man har alltid samma utgångspunkt och bemöter alla på samma sätt, då blir det så som du beskriver.

I stockholm träffade jag och mina kollegor en psykiatriker fråm mellanöstern som ibland undervisat där på undiversitet och han hade så roliga historier om hur känslommässig han och hans klienter var. Inget nickande där, utan de hade riktiga bråk men klienterna kom alltid tillbaka eftersom respekten och medkänslan fanns alltid med i bilden. Min nuvarande handledare, mycket erfaren terapeut, säger också vissa saker som jag inte vill ta upp här för att de kan missuppfattas. Kontentan är dock att "nickandet" passar till vissa men de flesta klarar av en rakare kommunikation och rakare besked och vill tom ha det på det sättet.

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen