Citat:
Ursprungligen postat av vitarosen
När det gäller mitt fall handlar det nog också till en viss del att jag inte känner mig "värd" att äta bra. Låter kanske konstigt eftersom jag har varit vuxen länge men spåren från barndomen sitter kvar länge.
|
Det är inte så konstigt. Spåren från barndomen sitter kvar hos alla, även om man inte tänker på det. Var skulle man ha fått lära sig sina matvanor om inte hemma när man var liten? Känner igen precis hur det är att man inte är "värd" att äta bra. Jag har den här iden att "det är ändå ingen ide" och "varför slösa det på mig", typ.
Det finns dom som är värre och inte ens funderar över det, dock. Min mamma är "såndär" som går och äter upp folks matrester som är precis på upphällningen, för att "inget får förfaras". Ett äpple som jag betraktar som ruttet, t.ex. "Det kan jag ta" och "det duger åt mig", tycker hon. Och hon tycker inte att det är något konstigt alls, men det tycker jag. Det beror nog på att det faktiskt fanns dåligt med mat i hennes barndomshem.