jag tror att ni måste hitta varsin italienare som kan laga god mat åt er att gifta er med, eller varsin tysk som heter Verner kanske går lika bra. Det tror jag är lösningen på era problem
Skämt åsido, jag känner igen mig i det ni skriver. Jag har varit sjuk i två år och då har jag inte orkat bry mig om mig själv och att äta i tid. Var inte så duktig på det året innan jag blev sjuk heller (men före det var det ok). Mina arbetskamrater brukade påminna mig om att jag måste äta, och ibland fixa mat åt mig. Väntar ofta tills jag är döhungrig, och då äter jag vad som ser lättast ut att äta - pasta med något, eller couscous med något, det går fort - och äter då ganska mycket. En till två måltider om dagen blir (blev) det. Inte bra.
Nu jobbar jag på att få bättre ordning på det hela. Tre mål mat om dagen och tallriksmodellen ska det vara. Jag intalar mig själv att jag ska ta hand om mig själv och att jag är värd en "bra balanserad kost". Vissa dagar går bra, andra går åt skogen. I dag kommer jag inte i håg: Har jag ätit något i dag? Jag är hungrig märker jag. De dagar det inte funkar är det något som har tagit min koncentration. Som i dag att jag behövde ringa försäkringskassan. Först var jag nervös för att det skulle bli ett jobbigt samtal (ny handläggare och planering för rehabmöte). Sen var jag så glad och lättad för att hon var så trevlig. Inte tänkte jag på att äta då...
Mitt tråkigaste (husmorsvarnings)tips är att, när ni orkar laga mat, laga mycket och frys in i portioner, så finns det bra mat att bara ta fram. Eller har ni någon trevlig granne? Bilda matlag och ät hos varandra någon dag i veckan. Hade det förut med två personer och det var ganska trevligt (nu har jag flyttat). Och är det något som stör, så att ni tänker på annat än era kroppliga behov av bra mat, så ta reda på vad det är, och gör något åt det.
Sen är det ju en kulturfråga vad man äter och när. I vissa länder äter man sockerflingor och mjölk till frukost, eller drickor cola och en muffins med socker på. Då är det inte så stor skillnad att stoppa i sig en chokladbit. I Spanien kan man äta middag kl 22... Om man mår bra och inte har några bristsjukdomar, så är det säkert inga problem. Men om man är som jag, och inte äter och blir yr och trött, och sen äter mycket på en gång, och märker att det är dåligt för mig, då ska man nog göra något åt det.
Jag kanske skulle göra som Skalman och skaffa mig en mat- och sovklocka?