Jag klarar inte av å gå på seminariumen
Föreläsningarna kan jag gå på, för där sitter man bara och lyssnar, men seminarumen, gud kommer aldrig glömma första dagen.
Jag sa inte ett enda ord, jag bad mina två vänner som också går med mig (tack å lov för dem) sköta snacket.
Jag tänker hoppa av Historia A kursen snart.
Så jäkla jobbigt, folket bara sitter där och stirrar på en som om man vore störd eller något.
De tror säkert att jag är stum. Jag ser deras blickar.
Alla där snackar verkligen, jag önskar jag också kunde göra det.
De fattar inte vilken tur de har!
Det var mycket lättare i gymnasiet, där hade jag andra vänner som också var tysta och vi slapp redovisa för att vi berättade för lärarna om vårt problem.
Men nu MÅSTE man verkligen snacka på dem där jäkla seminariumen!!!!
Pfff aldrig att jag går imorron. Vi ska se på nån film och sen diskutera om den.