Smyrra: jotack, snällt att du tänker på mig
det gick hyfsat i alla fall. jag var väldigt uppstirrad men fick träffa en jättegullig läkare. hon ville förstås att jag skulle gå till en psykolog och jag inser att jag kanske måste det. och egentligen vill jag verkligen inte det, och jag vet faktiskt inte varför. men det är väl det här med att sitta och prata med någon totalt okänd när fokus är bara på mig. då brukar jag bara vilja fly iväg nånstans, bli jättenervös, svettig och allt sånt. jag är rädd helt enkelt. men som det ser ut i nuläget vill jag själv läsa till psykolog så då kan jag ju bara inte vägra att gå till en psykolog själv, kan ju se det som en erfarenhet iaf. det verkar ju helkonstigt annars. så vi bestämde att jag nog ska prova att gå till en iaf. hon tyckte inte att jag skulle medicinera, vilket jag misstänkt men kanske gärna velat prova. och jag inser ju att det inte är nån långsiktig lösning egentligen. jag hade kanske velat prova nåt ssri eller liknande, men samtidigt är jag nog lite rädd för biverkningar. hon tyckte inte det var särskilt bra för mig, så då får jag väl lita på det. men Inderal var inget problem att få utskrivet, så det fick jag iaf. Dock är jag nog tveksam på om de verkligen kommer att hjälpa mig. Testade en idag och åkte in till stan, men jag var fortfarande tvungen att fly in i en provhytt när jag såg en kompis i en affär. Dumma jag. Jaja, jag ska väl inte klaga. Det låter så härligt att det går lättare för dig iaf! Ta vara på det
kramis