Hej Linkone,
Jag tänker säga något konstigt till dig.
Ångest är sunt.
Är du tappad bakom en vagn, tänker du kanske?
Men ångest är väl egentligen en förlängning av rädsla. Och skulle omskrivet kunna kallas för självbevarelsedrift. Så vad säger det dig?
Du gör dig själv otillräcklig genom att sätta din ribba för högt så det är nog positivt att du gett upp försöken att vara perfekt.
Det kanske är nyttigt att vara lite "rädd" för det håller oss skärpta och vid liv.
När man nått sin känslomässiga botten, du grät för att du gett upp säger du? Men du kanske grät för att du kommit till insikt. Till insikt om att du inte kan vara perfekt för alla. Och ifrån botten finns det bara en väg. Och det är upp.
Fasen som du nämner att folk pratar om pågår ju hela livet, eftersom man är den man är. Det glöms ofta bort, det faktum att vi alla är olika individer med olika personligheter och önskningar. Vi är alla i våra egna olika faser så att säga.
Ge inte upp, ge framför allt inte upp tanken på att inte vara perfekt. Det är sunt.
//omtanke
|