ms_h

Jag gråter när jag läser vad ni har skrivit. Jag klarar inte längre av problemet med att rodna. Jag är sexton och har lidit av att rodna i två år. Jag hatar att tänka att jag lider av social fobi. Jag gör allt för att inte rodna och såklart blir det värre av det. Jag kan inte acceptera att jag blir röd. Har berättat om det här för mamma men jag tror inte hon förstår hur stort problem det är för mig.

Jag har en underbar pojkvän. Men jag har inte berättat för honom om mina problem. Trots att jag tror att han anar att något är fel. Har nämligen stora problem att umgås med hans familj. Jag vill så gärna vara social och pratsam, mitt rätta jag. Men jag kan inte och jag tror de tycker jag är konstig osv. vilket gör det hela värre för mig.

I skolan vill jag vara på lektioner där man inte behöver uttala sig. Och jag känner en stor panikkänsla över att behöva säga något bland flera personer. Mitt hjärta slår dagligen hårt och snabbt i skolan och jag fasar alltid för ett tillfälle då jag kan bli röd.

Jag förnekar ofta att jag har problem med att rodna och försöker tänka att det inte är farligt. Men sen tar panikkänslan överhand och jag blir röd. Det jag är mest rädd för är vad människor tycker, för om jag inte brydde mig om det skulle jag knappast ha något problem.