Det är tydligen inte så ovanligt med dessa problematt man har svårt att prata med familjen, jag känner igen mig i nästan vad alla skriver i den här tråden, det enda som skiljer är att jag vill verkligen ha kontakt med min familj, men att jag vet inte va jag ska säga, såg att de var några som inte kännde ett behov av att umgås med familjen, jag saknar varje medlem, men jag vågar inte åka o träffa min syster som bor i örebro, hon bor där med sin nya kille, jag har hälsat på förut och ibland blir de pinsamma tystnader, jag känner bara att jag förstör stämningen, jag är rädd att hennes kille kanske tycker det är jobbigt om jag är där och är aldeles stel hela tiden, snart ska min syster fira hennes killes 30 års dag, då kommer det va fest, men jag vet inte om jag vå¨gar dra dit, vill inte bli full, försöker sluta att ta till alkoholen som utväg, även om jag känner mig väldigt lockad ibland, jag försöker o försöker att bli bättre på att prata vi internet,tror kanske att de blir bättre, men jag kanske säger fel saker, vet ej.
Sen vågar jag inte ringa till min moster o tacka för födelsedagspresenter. Skitjobbigt.
|