Citat:
Ursprungligen postat av kass_i_magen
God morgon mina vänner! Efter att ha läst andra skribenter här på forumet blev jag tveksam till om jag skulle posta om mig själv. Min första impuls var att mina problem är kattskit jämfört med vad många går igenom. Men sedan bestämde jag mig för att vara självisk för omväxlings skull. Det är trots allt min verklighet och nu har jag mått dåligt väldigt länge.
Vet inte riktigt vad jag skall säga eller var jag skall börja. Har provat att få ut mina tankar i skrift förut och det blir lätt långt och lätt osammanhängande. Jag skall iaf göra ett försök. Måste få skriva lite i terapisyfte.
Nu sitter jag här igen, 07:15, framför datorn. Hela natten har jag fördrivit framför TV och dator. Inget konstruktivt har jag uträttat, endast slagit ihjäl tiden. Men det är så tryggt. Under natten vet jag att inga krav kommer att ställas. Hur fantastiskt skönt det är att veta att ingen kommer att ringa eller besöka, det känns så befriande. Det är min safe-zone.
Under de senaste månaderna har jag hamnat i situationer som varit mycket påfrestande för mig. Aspekter av det mänskliga samspelet som jag inte klarar av. Började självmedicinera med alkohol för att orka med, vilket jag förstår inte är hållbart i längden. Har läst mycket på nätet om psykiska sjukdomar och är övertygad om att jag lider av GAD.
Jag hade egen lägenhet och jobb långt hemifrån. Men sakta men säkert insåg jag att det inte skulle gå längre. Så nu bor jag hemma hos mina föräldrar igen. Erfarenheterna har dock gett mig nya perspektiv, nu har jag insett vilka jätteproblem jag dragits med. Här hemma i den skyddade miljön där jag kan välja bort ett "riktigt" liv nästan helt och hållet klarar jag mig just nu.
Mina ångestproblem är jobbiga nog. Men tyvärr slutar det nog inte där. Orkeslöshet och meningslöshetskänslor har invaderat mitt sinne de också.
Om jag är ute med kompisar så mår jag dåligt och grubblar. Det känns så fruktansvärt olustigt många gånger. Inte bara är det ansträngande att vara social, det är hemskt otillfredställande. Orkeslösheten gör att jag knappt kan ta mig för något, även om det är saker jag klarar av rent teoretiskt.
Fyfan, jag börjar tappa tråden nu känner jag. Detta jag upplever, det kommer aldrig fram riktigt när jag skriver ner det. Känns hemskt att ha alla dessa instängda känslor och tankar som jag inte kan dela med mig av 
Det får nog räcka där då för stunden.
En sista sak jag vill nämna i sammanhanget är att mitt minne har blivit sämre. Vet inte om det har något samband med mina övriga problem. Ibland kan det vara väldigt dimmigt när jag skall försöka minnas något som hänt nyligen. Detta är hemskt deprimerande.
aja, det får duga.
mvh |
Tro aldrig att du inte har rätten att skriva om dina problem, även om det är småproblem så är dom relevanta för dig och det finns säkert något i texten att hämta för alla, jag tycker verkligen inte att det är ett litet problem att inte tycka det är intressant och enkelt att vara social med folk, jag kan nämna det att jag lider av EXAKT samma problem som du, och jag menar exakt samma problem, jag har kasst minne, jag tycker verkligen det är ansträngande att prata med folk, faktum är att jag under 4-5 års tid inte har lyckats skaffa en enda ny kompis, inte ens en ytlig sådan, på råga av allt så har jag förlorat alla mina kompisar förutom en enda, när du säger att du inte kan beskriva dina problem så känner jag igen mig, men jag tycker att jag blivit bättre på sistone, tror det beror på detta forumet där jag har fått skriva av mig en massa, det beror jusst på att jag svarar på det som folk skriver och att jag skriver egna inlägg också, jag är helt övertygad om att det finns folk som har betydligt större problem än vad jag har, men frågan är hur jag ska kunna hjälpa dom som har så stora problem när minna problem är "små", då kan ju dom som har dom problemen svara på dom trådarna, sen handlar det ju inte om att skryta om vem som har störst problem heller, även om jag skriver om mina problem som kanske är små för någon annan så hoppas jag att jag kan inspirera någon, om jag ser någon som skriver om "ett litet problem" tex att dom skriver att dom börjar få lite social fobi, så skriver jag till den personen att han ska ta tag i problemet direkt innan det är försent, innan det går för långt, min sociala fobi trappades upp, om jag ser tillbaks så vet jag precis vilka misstag som gjorde att den blev värre så jag tycker att du har all anledning att skriva även om dom små problemen, för det kan bli stort senare, tycker du ska ta tag i det så snart som möjligt, såg att du fick ett svar också, att du verkar ha utmattningsdeppresion, jag läste ett tidigare inlägg av en person som också hade väldigt liknande sympton som dig och mig, och hon led också av utmattningsdepression, och bara att veta en sån sak är väldigt viktig, därför e det bra att du skriver om ditt problem tycker jag, börjar nu inse att min sociala fobi hänger ihop med utmattningsdeppression, för jag har insett att minnet är viktigt för en konversation och för att bygga upp en vänskapo med någon och för att behålla den, det är ofta min kompis säger "minns du när vi var där" osv, och hur ska man kunna prata om sig själv och det som händer i vardagen om man inte minns något, det leder till att jag undviker sociala situationer för jag har inget att prata om för det mesta, tror det är viktigt att se hur allt hänger ihop för att lösa sitt problem, men jag vet också att den sociala fobin fanns tidigare också, och nu som grädde på moset så har jag utmattningsdeppression för jag vet att de blivit värre på senare år med min depression och sociala fobi.