För några år sen hade jag också väldigt svårt för att prata med folk. Det blev en ond spiral där jag blev mer och mer isolerad och väldigt deprimerad, tills jag en dag bestämde mig för att ta kontakt med min husläkare som skickade mig vidare till terapi. Det var jätteskönt att äntligen få prata med någon om allt man stängt inne och hur man mådde. Vet inte om din pojkvän är i samma situation, men om han är det är det väldigt viktigt att han kan prata med någon om hur han känner sig. Jag önskar att någon hade frågat mig hur jag mådde under den tiden, och då menar jag inte "så hur har din dag varit?" eller "är det bra?", utan verkligen sätter sig ner med en och pratar på riktigt. Efter att jag berättat för min familj om hur jag mådde fick jag veta att de förstått att jag inte mådde bra, men trodde att jag ville vara ifred. Men det är det värsta man kan göra för då tror man att de inte bryr sig.
Jag vet att det kan vara svårt, men försök få honom att öppna sig antingen för dig eller någon annan.
|