Ursprungligen postat av John

Är en kille som är ganska säker på att jag har social fobi. Jag skriver ganska eftersom jag inte sökt nån hjälp, och därför heller inte fått någon diagnos.
Begrundar min egen situation och upplevelser.
Jag tycker det kan vara jobbigt med redovisningar i skolan, har gjort det sen i 9:an på högstadiet. Kommer ihåg att jag kände för stor press när vi skulle redovisa inför klassen. Den gången undvek jag det helt, men senare på gymnasiet när man har lite fler redovisningar, genomförde jag alla. Det gick väl bra trots allt, visst kunde man rodna under redovisningen, men rodnaden släppte oftast efter att man kännt sig som en idiot en kort stund. Tycker faktiskt att nervositeten brukar släppa en smula efter sådana ögonblick och det känns lättare att fortsätta med redovisningen sen. Innan har jag ibland kunnat känna mig lite illamående pga ångesten inför redovisningen. Men den har alltid släppt bara man fått komma igång med det man ska säga.

Ett tips är ändå att inte undvika att redovisa. Försök istället att tänka på att när du står där framme är det du som bestämmer! Var inte rädd för att se folk i ögonen, utan vänd det till din fördel och titta på lite olika folk, samtidigt som du tänker dig att du undervisar dom när du berättar det du ska. Sen ska man vara väl förberedd på det man ska säga, kanske dela in texten i olika avsnitt med stödord på varje avsnitt. Och framförallt att inte ha så bråttom att bli klar så snabbt som möjligt utan att ta det lugnt.

Jag har ett knep på hur man kan öva sig lite inför en redovisning. När man är färdig med sin text eller arbete som ska redovisas kan man öva sig ensam hemma i ett vardagsrum eller annat rum. Man står i ena sidan av rummet och tänker sig att det sitter folk i rummet. Sen pratar man inför gruppen (som inte finns) och får då öva sitt material så man har lite bättre koll på situationen inför den riktiga redovisningen. Man ska gärna ha bra ljus i rummet så man efterliknar situationen i klassrummet el dyl.

Jag kan säga att genom att använda denna metod har jag blivit säkrare på just redovisningar, vilket medfört att jag gjort många.

När jag började läsa på universitet så hade vi ganska många små redovisningar i grupp inför klassen, i en speciell kurs jag läste. Det medförde faktiskt att man avdramatiserade redovisningarna lite. Det var nyttigt! Jag kan fortfarande tycka att det kan kännas lite obehagligt när man får veta att det ska vara nån redovisning i slutet på en kurs. Men jag vet samtidigt att det kommer att gå bra trots allt, bara man är förberedd.
Och samtidigt kan man tänka att det kanske inte gör så mycket egentligen om man skulle rodna, komma av sig, darra el nått. Man kommer överleva i alla fall, även om det kan kännas jobbigt just då.

Sen ska man ha klart för sig att folk man redovisar inför inte alls behöver tycker att det var så farligt eller alls märker av det på samma sätt som man själv upplever det. Ofta granskar man nog sig själv utifrån åhörarnas perspektiv, vilket blir lite galet. Man ska nog tänka lite mer på sig själv och skita i andra.
Lycka till alla 10% av sveriges befolkning. Du är inte ensam!