Citat:
Ursprungligen postat av nellie
även om det gick för dig, så hur VET du att det funkar för mig.... och hur vet du att jag inte har kämpat tillräckligt.... du får ursäkta, men jag tar ditt påstående som en spark i magen.... jag har kämpat för mitt liv i 30 äckliga jävla helvetesår.... och om du menar att man måste kämpa längre än så.... så är ditt råd inte riktat till mig....
hej och tack
|
Hej du. Jag finner ditt inlägg här ovan som du skrev mycket intressant. Jag tycker också att en hel del är alltför ytligt och påståenden som känns hånfulla. Givetvis är det en subjektiv uppfattning, men kanske kan jag därför ana lite grand hur du känner om just detta.
Jag tror inte att man kan vända alla känslor till andra känslor. Att vända destruktivitet till konstruktivitet är som att förvandla äpplen till tomater ungefär, det går inte. Så kan det kanske vara i ditt fall?
Att kämpa emot det kanske inte alltid är rätt väg? Att ta det till sig och acceptera rådande situation kanske är en omöjlighet? Ja, jag tror att vissa fall är omöjliga och extrema, även om tillstånd alltid byts ut och genererar nya tillstånd, även om det krävs mer än ett liv till det. Jag antar att du faktiskt har testat det mesta och att jag antagligen punktar upp sådant som för dig är meningslösheter. Men det är absolut inte ett försök till hånfullhet.
Har du provat följande, eller någon eller några av punkterna?
1. Något filosofiskt tankesätt så som fatalism eller kanske värdenihilism eller relativism eller något annat?
2. Har du provat dövande mediciner så som bensodiazepiner?
3. Har du en uppfattning om existensen och en tro om hur det är skapat och hur det fungerar? Eller tror du på avsaknad av system?
4. Allt går inte att ändra på, en del ärr måste man alltid leva med. Klarar du av att smälta en sådan tanke och kanske rentav nå ett tillstånd av så lite tankeverksamhet som möjligt, där du bara är?
Jag spekulerar bara och en del kan verka flummigt, jag förtydligar gärna efter behov om sådana finnes.