Det känns som att det är vanligare än man tror - att barn sover med sina föräldrar även när de börjar bli "äldre"... Jag brukade alltid somna i egen säng när jag var liten, för att sedan vakna itt i natten och krypa över till mamma och pappa... Det gjorde jag till 11-12årsåldern... Det var en trygghet för mig när jag hade det jobbigt i skolan och var väldigt ensam och rädd...
Jag är lite kluven till detta med att din partners son sover med sin mamma... Jag tycker absolut inte att din känsla av att detta är konstigt och fel är obefogad! Jag kan tänka mig att detta påverkar ditt och hennes "privatliv", att du inte kan komma riktigt lika nära henne som du skulle vilja... Precis som Marie reagerar jag lite över att hon sover naken med honom bredvid sig. Inte för att barn aldrig ska "behöva se sina föräldrar nakna", utan mer för att situationen kan ses som lite sexuellt laddad... Att komma in i puberteten innebär ju både att man kroppsligt förändras, men också att man bryter sig loss från sina föräldrar och blir mer självständig. Att sova bredvid sin nakna mamma är ju en trygghet, och jag tror att han i och med det får känna sig liten och omhändertagen... En trygghet som nog är bra för stunden, men kanske inte i det långa loppet...
Om han är orolig och behöver trygghet så ska han naturligtvis få det. Men jag tror att det är viktigt att han får lära sig att söka tryggheten inom sig själv. Och det måste nog innebära att han successivt lär sig att sova i egen säng och känna trygghet där. Detta är en process som förr eller senare måste ske. För både din, hans och hans mammas skull!
Det är vad jag tror...
__________________
Så mycket tid slösas bort genom att försöka vara bättre än andra... Jag vill nöja mig med att försöka slå mig själv...
|