Hej F82!
Du har skrivit några mycket bra inlägg i mina trådar som har hjälpt och stärkt mig och jag hoppas att jag även kan göra detta för dig!
När jag läser det du skrivit så tänker jag även till själv. I mitt fall så är det ju jag som gjort slut pga att min sambo är så svartsjuk och har sån problem med humöret att jag är mer eller mindre begränsad i det mesta jag gör i livet. Jag har svårt att tro att han kan ändra sig och att det någonsin kommer bli bra men samtidigt älskar jag honom så mycket att jag inte kan hålla mig borta från honom... och önskar att allt skall ordna sig även om jag vet att jag förmodligen i slutändan skulle leva ett olykligt liv med honom, ett begränsat liv. Men kärleken är så stark. Samtidigt är det inte bra av mig att höra av mig så mycket för det gör det ju bara värre för honom..
Ditt fall är ju lite annorlunda, det verkar som att hon hör av sig till dig för att ha dig där i väntan på något bättre. Men det kanske inte är så även omdet verkar så? Kanske i själva verket är så att hon har svårt att leva utan dig också även om hon inte vill erkänna det för dig. Men detta betyder INTE att du skall gå och plågas för det. Vet att det är svårt för dig att säga ifrån men det bästa tror jag ändå skulle vara om du försökte bryta kontakten helt. Både för din och hennes skulle. Om det är meningen att det skall vara ni så kommer ni hitta tillbaka till varandra, ni kanske bara behöver leva separata liv först?. Och om det inte blir ni igen så behöver ni ändå lugn och ro för att bygga upp era nya liv var och en försig. Tror du kommer känna dig starkare och att det kommer bli lättare med tiden om ni bryter helt. Men tro mig jag vet att det inte bara är att göra utan det är svårt och man mår piss. Men man får tillåta sigsjälv att göra det. (Önskar jag kunde lyda mina egna råd). En dag måste det väl bli bättre? Även om jag är rädd för framtiden så hoppas jag att det någonstanns måste bli bra. Du och jag är 26 år, detta kan inte vara slutet.
Kramar Sara
|