Rädsla bottnar ofta i rädslan att tappa kontrollen. För att ta ett enkelt exempel, så kan mörkret vara en sådan rädsla. Skräckfilmer utspelar sig på natten ofta, skräckhistorier berättas på natten med mera. Varför? Jo, för människorna är dagsdjur som är anpassade till vakna liv under dagtid, den ljusa tiden av dygnet. I mörker har man inte alls en lika bra kontroll över sitt synfält och det kan skrämma. Kanske inte alla, men en del kan lära sig att hantera rädslan och ta den lilla kontroll man kan ta. Andra lär sig att flyta med och lär sig leva med vetskapen om att kontrollen ofta förloras. En sorts fatalistisk inställning kan man kankse beskriva det som. Att acceptera det som är. Detta resonemanget går att applicera på trådskaparens problem. Men hur når man acceptansen? Om man ens kan det? Man kan alltid försöka, det finns säkerligen flera olika vägar. Har trådskaparen provat olika filosofiska tankesätt?
|