Morskaja

Hej. Du har det mycket jobbigt. Det hörs.

Några tankar,

I mina öron beter sig inte ett misshandlat barn som den pojken.

han har många drag av både OCD, AS, ADHD och Tourettes.

Jag förstår pojken mycket väl att han vill ha hjälp med sina tankar som han inte kan sluta med. Också att han är ångestladdad. Då inte för att jag tänker att han skulle vara misshandlad eller negligerad av sin mor och styvfar. Utan pga av funktionshinder och bristande stöd i omgivningen och för mycket att ta hand om när man har funktionshinder.

Att inte berätta vad han gjort hos sin mor utan "bli tom i blicken" och börja prata om sina dataspelsgubbar kan betyda att dataspelsgubbarna är hans specialintresse och det han vill prata om. Han kan ha svårt att återge vad som han har gjort och bli för jobbigt att plocka fram och översätta och berätta inte pga av att han blir illa behandlad utan pga npf-funktionshinder.

Jag skulle inte råda till att göra en socialanmälan. Det leder inte till något bra. Självklart kan man få det med vissa ordvändningar att låta som han blir illa behandlad av sin mamma och styvfar. Speciellt illa kan detta gå om socassarna inte har någon kunskap om autism och adhd och tourettes och tvångssyndrom. Vilket de i absoluta undantagsfall har. Tyvärr gäller denna brist på kunskap även hos psykiatripersonal. Det man i första hand inriktar sig på och har som utgångsläga är ifrågasättande och att det är något fel på morbarnrelationen. Och det är det ju enkelt att få det till (särskillt om modern har vissa AS-drag hon också i sitt sätt att fungera vilket det låter som). Det leder dock inte till något gott.


Mamman kanske känner sig anklagad för att du faktiskt anklagar henne. För det gör du ju faktiskt här även om du säger att du inte vill det.

Det finns heller inget hinder för att människor med Asperger och ADHD är gosiga.

Om man har AS så är det heller inget konstigt att man övar sig på vad man ska säga. Och den situation ni befinner er i så behöver det inte vara endast något fel på mamman.

Man kan också ha en annorlunda perceptionsuppfattning när man har AS. Med tanke på att vara "hårdhänt". Det kan ju också hända att styvpappan tappat tålamodet det kan man göra med normalstörda barn och givetvis är det så att man kan göra det med ett barn som har något npf-funktionshinder och uppför sig som er pojke gör. Här skulle en kunskap och förståelse för om han har funktionshinder kunna göra något gott.

Situationen låter spänd på många sätt. Även bland samtliga vuxna. Kan inte se att i dagsläget med det som händer i familjen att en socialanmälan skulle tillföra något positivt.

Man kan ju också ha npf-funktionshinder och ha det socialt svårt. Sociala svårigheter behöver ju inte bestå i regelrätt misshandel heller. Han kan behöva stöd i sin situation från alla inblandade inklusive skolan. Det låter som pojken har jobbiga tics och det kan hjälpas med medicin. Vilket kan bli en lättnad.

Du är på det klara med att du själv har lidit under din barndom med sådant som kan åtgärdas genom terapi och att det kan påverka dig nu samt att du själv är utmattad och mår dåligt. Allt går inte att bota med terapi och att skuldbelägga föräldrar. Ibland, om man har autism, så skadar det.

Det låter helt klart som pojken behöver stöd. Men vilket stöd och hur ska man gå tillväga? Ett första samtal med bup kan ena föräldern ha utan den andra förälderns samtycke.

Skolpersonal är generellt sett väldigt dåliga på neuropsykiatriska funktionshinder. Mammans inställning om att pojken skulle vara ett psykfall delar hon tyvärr med flertalet samhällsmedborgare och vård och myndigheter. Och det är verklighet och förståeligt att hon värjer sig mot det och inte vill se något sådant hos sin son och dra in honom i det och gå till bup. Har ni råd att gå till en privat neuropsykiatrisk barn läkare och diskutera detta?

Kanske det är rörigt det här? Det är mina tankar och jag hoppas att något jag sagt belyst någonting.

Stor kram till dig! Och ta hand om dig själv!