Fisken

Det handlar om att jag har svårt att ta kontakt med folk. Inte direkt att jag är rädd för att ta kontakt, handlar mer om att jag inte hur man ska göra. Utan att det nlir klumpigt. Är ganska socialt klumpig. Blir lätt flummigt när jag ska ta kontakt med folk. Jag har svårt att föra ett normalt samtal. För jag vet inte vad jag ska säga. Är fåordig av mig. Jag betraktas nog som blyg, till viss del är jag det. Men jag tror inte det beror på blyghet. Det är något annat. Om jag står mitt i ett samtal där två stycken snackar så har jag svårt att bara prata på, har svårt för kallprat. Är konkret av mig kan inte bara hitta på något att säga. Vill ju prata på, men det går inte! När någon pratar med mig i ett samtal, så kan jag inte känna mig närvarande. (Likadant var det i skolan när man lyssnade på något tex, en föreläsning, så kunde jag bara försvinna i andra tankar) Efter samtalet är det helt svart. Vad var det personen sa? Inte vill man fråga igen. Och då känner man som en idiot. Det är ofta det är så. Jag kan lixom inte koncentrera mig. Jag säger ofta "hm" "ja"...Det låser sig. Jag är ganska svårpratad, har också svårt att slappna av. Blir helt blockerad. Jag är inte social av, bara när jag är onykter. Det är jättejobbigt! Jag säger ofta fel saker är så flummig av mig. Sedan är jag tyst och tillbakadragen.
Förstår inte på mig själv.

__________________
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Det är nog mitt sätt att tänka som allt blir fel.
(ADD/Asperger är min tanke?)
Jag har skapat min hjärna till att det är något fel på mig.
fel fel fel är mina tankar. Och så blir det också i huvudet och även i en handling av rädsla av att andra människor tror det är fel på mig.

Kanske är det bara en inbillning?
Eller är det sant att det är så jag känner?
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -