En Annan

Du skriver att kroppen minns och oftast är det ju så att kroppen har svårare att förtränga än intellektet. Jag brukar säga att man alltid skall lita på kroppen och det håller jag fast i även nu.
Du skriver att du googlat och att du kom in på en sida där det stod att man inte skall tro på sådant man inte minns tydligt. (Man skall inte heller tro allt man läser på nätet... Själv är jag helt övertygad om att jag blivit född trots att jag inte har några som helst minnen utav detta...)

Det med minnen är mångfasetterat. Vi människor har en hjärna som bearbetar minnen på flera platser i hjärnan. De flesta har talförmåga och logiskt tänkande förlagd till den vänstra hjärnhalvan medan det icke-verbala tänkandet är förlagt till den högra. (Undantaget är ca en tredjedel av den västerhäta befolkningen där läget är omvänt.) Arbetsfördelningen mellan hjärnhalvorna innebär att det kognitiva och det emotionella -och sensationella minnet bearbetas och lagras på olika ställen i hjärnan. Det verbala -kognitiva minnet (det som kan formuleras i först, sen och slutligen) kan till viss mån manipuleras av omgivningen, andra erfarenheter etc. Det vi minns färgas kanske av andras berättelser (som att någon berättat att köket hos farmor var blått innan renoveringen och vi kan "minnas" hennes blåa kök, fast vi kanske inte ens var födda när renoveringen ägde rum.) Det icke-verbala minnet däremot sitter "djupare" och är mera orört än det verbala. Det minnet kan vi bland annat uppleva som känsloreaktioner i kroppen; äckel vid en speciell doft, eller ångest i samband med en viss plats eller aktivitet. I de flesta fall integreras de olika bilderna i hjärnbalken till en i enhet som vi uppfattar som ett minne.

Vad jag vill säga är: Lita på dina kroppsminnen och ta hand om dig!

__________________