mr kaos

min berättelse.

som barn bode jag med mina systrar, våra föräldrar hade sina problem men det var fortfarande lyckliga tider.

Mina systrar anklagade min far för att ha gett sig på dem på olika sätt och jag viste att det fanns konflikter sen tidigare,

Efter de flyttade startade en ny utredning pga tips samtal från systrarna fast denna gången på mig.

De sade inte ens de ringde in allt från deras "hur är det" samtal, och sk "återberättade"

även idag anser de att de gjorde rätt och jag behövde hjälpen.
hjälpen som inte slutade i något annat än misstro och misstänksamhet emot familj och socialen. ingen åtgärd togs av socialen, ingen hjälp till boende eller ekonomiskt stöd gavs.

Som tonåring tog detta hård på mig och min tro på vad lived borde vara,

socialens utredning som störde skolgången som då var gymnasiet 2a år. jag satte upp mig på en etta eftersom det fanns väldiga problem hemma nu, mishandlad mamma,

Ett blåt ögon en gång, ringde polisen en annan gång på dem. en pappa som upförde sig ibland som ett barn när han blev stött. Då polisen var där nekade han till allt trots de mer eller mindra ville ta morsan med dem, hon nekade naturligtvis, jag antar att bli ner sparkad på golvet inte var illa nog efter allt som hänt.

Lappen kom och jag hade en etta ledig men morsan grät. hon lovade förbätring och hon skulle säga ifrån och jag viste hur han var osv.

Jag avstod dumt nog från lägenheten och det var ett mistag, vi detta laget gjorde morsan allt pratande farsan tyckte om att skälla och gå och sen skulle allt fixa sig själv.

Huset vi bode i skulle säljas och de ville att jag skulle flytta upp i stugan och jag sade nej,

Fick tag på en 2a med borgen från morsan, och efter familje problem dvs att jag fick avsäga bekantskapen med föräldrarna och med systrarna pga telefonsamtal om vem som sade och gjorde vad nästan dagligen.

Sen kom pga ekonomiska problem, misslyckande med studierna och timanstälningen försvann, vårdyrket skrotades, data yrket skrotades,

Det var då i den tiden jag vaknade på golvet och bara kom ihåg att jag skulle varigt på dyslexikursen och hade matematik.

Fick kontakt på dramatiskt sätt med läkare, sjukskrivning och div medeciner och oro över en massa saker.

Misslyckade gymbesök och diskutioner med vänner om saker och ting, Lärde jag mig att sätta gränser på vad som jag ville höra och prata om,

Efter en audiativ psykos med tillhörade cirkus fick jag ett intyg på mig och hamnade på sankt lars tillfälligt och fick medecinen trillafon som jag hade gått av insatt igen på mig, och jag som var så glad över att slippa den,

efter jag kom hem så nöjer sig nu omgivningen med ordet sjukskrivning som en anledning att inte röra i det hela,
innan hette anledningen till min sjukskrivning: det vanliga köret, dra fötterna efter mig, du är bara lat.

Allt står inte rätt till, och det har det aldrig gjort sen min barndom och frisk kommer jag nog inte bli helt. ironi är att mina föräldrar anser att de gjort allt rätt och vi var de som var hemska emot dem.

När jag förlorade kontakten med dem hade de ideer om vad som sjukdomar kom ifrån och trodde på mirakel kurer precis som innan, ordet läkare och handikapp behandlades precis som när jag bode hemma. som något ur en sagobok där det fanns en magisk översättningslista.

nu knapprar jag fortfrande trillafon. och sömntablett dagligen. har väldiga huvudvärker vid ansträngning, hjärtat bultar troligen pga trillafonen och min övervikt som nu är "mindre bra".

Vissa dagar med spänningshuvudvärk önskar jag att jag vore någon annan för en dag,

men trots allt är jag bättre nu än innan,

men frågan är när började det igenkligen börrjade och hur f** kan man
sess som mindre frisk av andra när man klarat leva igenom allt detta,

livet är konstigt och presic när man tror man har hittat en stabil våg blir det kaos igen.

(denna gången rättstavad och lite lättare och läsa.)