Hej Hurricane!
Jag har läst ditt inlägg och den första frågan som dyker upp är om din son nu är drogfri. Av hans beteende att döma så misstänker jag att han inte är det. Jag är fullkomligt övertygad om att han vet var han har dig. Är det så att han missbrukar just nu så är det ju "skämmigt" att du ska få veta och dessutom så är drogen alltid högsta prioritet i en missbrukande människas liv. Jag hoppas verkligen att min misstanke är fel och att det finns andra orsaker till att han väljer att avstå kontakt.
I mitt dagliga arbete träffar jag många unga missbrukande killar och tjejer och det är verkligen inga dumma ungar. Dom vet mycket väl vad som gäller med sina föräldrar, kompisar m.m. Jag tror också att det är viktigt att han vet exakt var du står när det gäller att upprätthålla en kontakt. Han ska veta att du finns där för honom men bara under villkoret att han i så fall är drogfri. OM det är så att han rökt hasch sedan unga år så måste du förstå att hans utveckling och personliga mognad avstannade då han började röka in sig. Han kanske fortfarande befinner sig i yngre tonåren rent mentalt och då kanske det är lättare att förstå att han inte alltid gör de bästa valen för sig själv.
Mina yngre klienter med drogproblem brukar i alla fall beskriva att familjen är det viktigaste dom har och att det just är familjen de har mest dåligt samvete över. De är fullt medvetna om att det dom håller på med påverkar familjen negativt och att det alltid finns en risk att familjen inte orkar med.
Jag tycker också att du ska ta en paus. Sluta under en period att försöka nå honom. Låt honom jobba lite på er relation. Skicka ett sms där du skriver att du alltid kommer att finnas för honom men att du just nu inte orkar hålla kontakten då du inte får någon respons. När han är redo så finns du ju kvar. Erbjud honom ditt stöd om han vill ha din hjälp.
Som du märker så har jag svårt att undvika att utgå från att det fortfarande finns ett missbruk kvar. OM det är så att din son lider av en annan problematik, som inte har med missbruk att göra så anser jag att scenariot bör bli helt annorlunda. Om han gör så här för att han har en psykisk ohälsa så tror jag inte att det är rätt strategi att dra sig undan som förälder.
Men om det skulle vara så att han fortfarande använder droger så gäller mitt första förslag.
Jag kanske är naiv men jag vill inte tro att en nästan vuxen man är så påverkad av sin mammas ideer att det skulle vara skälet till att han beter sig som han gör. Speciellt inte om han inte drogar eller har en annan problematik. Ställ honom till svars för sina egna handlingar och lämna mamman utanför. Det verkar ju vara svårt att samarbeta med mamman så ännu så länge tror inte jag att det är det ultimata.
Som vår käre DR Phil ofta säger: Du kan inte ta itu med ett problem förrän du erkänt att det är ett problem. Som du beskriver det så har mamman ännu inte erkänt att det finns ett problem och då blir det svårt att samarbeta med henne i frågan.
Jag önskar dig all lycka till med det val du gör!
|