Nej, gumman! Jag blev inte alls arg.
Det där sista menade jag bara som... tja... OM jag hade känt er i verkliga livet så hade jag förmodligen betett mig så. Jag hade lovat att strunta i viktfixeringen och betett mig som att jag gjorde det så länge jag har folk runt ikring mig. För att slippa diskussionen liksom. Sen hade tankarna ändå fortsatt mala, i oförändrad frekvens.
Hur mycket jag är inne i det här går nog lite i vågor. Av någon totalt absurd anledning så har det blivit värre sen jag avslutade cancerbehandlingarna - trots att jag på alla plan förväntat mig motsatsen (hurra för att kunna äta utan att må illa!!). Jag har ett problem med att stilla ångest genom att äta - och det får mig att må ännu sämre i längden.
Du är en klippa Trollsa! Tur vi har dig på forumet.