Hej Trollsa,
och tack för ditt engagemang. Nej, min sambo är inte alls så ytlig att han bara vill ha mig om jag är smal. Han älskar mig och har stått bredvid mig både när jag tappat hår och kräkts ned hallmattan av medicinernas bieffekter. Nej, jag dömer aldrig andra efter deras vikt och utseende. Faktiskt inte överhuvudtaget! Nej, jag skulle aldrig döma ut ett barn med övervikt - vare sig mitt eget eller andras.
Ja, jag vet att det här är ett otroligt löjligt och banalt problem. Lite därför har jag heller aldrig berättat om det! Jag kan det mesta om hur vi ska äta för att må bra, jag förstår rent intellektuellt att de som står mig nära inte dömer mig efter mitt utseende, jag inser att mina tankar är idiotiska. Det är kanske just därför jag är så extremt irriterad på att de tar så mycket energi! Förutom att jag vill äta väl för att hålla en låg vikt så vill jag också äta nyttigt av hälsoskäl, pga cancersjukdomen. Allt som hänt senaste tiden ger dock ibland ångest, vilken jag dövar gnm att äta, vilket jag sedan mår dåligt av... Ond cirkel.
Jag kan i denna stund lova er att jag ska strunta i hur jag ser ut och vad jag äter. Jag kommer också att bete mig så då vi ses och låtsas som att allt är frid och fröjd. Vad som fortsätter att mala i min hjärna, vad som fortsätter dränera min energi kommer jag dock hålla för mig själv... såsom alltid annars...
|