Hmm... Jag ljög faktiskt lite i rubriken till meddelandet. Jag har berättat det här en gång tidigare. Till en tjej jag gick i samtalsstöd hos efter att jag gått igenom en lång period av jobbiga cellgiftsbehandlingar på sjukhus och därför också behövt göra en abort av ett önskat barn. I sammanhanget var de här "ät-tankarna" totalt banala och hon svarade också att jag inte är överviktig och ska vara noga med att äta regelbundet. Det är självfallet. Kanske därför de får mig att känna mig så totalt idiotisk.
Jag är inte sjukligt mager och inte överviktig. Ändå absorberas jag av de här tankarna, ffa när jag har mkt tid ensam. Jag kan väldigt mkt om nutritionslära och inser själv att regelbundna ordentliga måltider är långt bättre för oss än självsvält. Trösterikt i sammanhanget är att jag inte "lyckas" med bantning heller och inte klarar att hoppa över allt för mga måltider. Ändå maler tankarna konstant... och det är DET som dränerar energi.
Mariiqa, din gissning om tankarna vid spegeln stämmer. Jag har slängt grejerna många gånger. Jag har börjat om 1000 gånger med utgångspunkten att jag bara ska "gilla mig själv som jag är" istället. Har hittills inte lyckats tyvärr...
Tack för era svar.
|