Det finns hopp iaf. Ni må tro jag blev överlycklig när jag i fredags blev inbjuden på en 25års fest som gick av stapeln i lördags.
Detta med personer som jag i princip inte känner ännu.
Det är ett steg på vägen iaf, nu är det upp till mig att inte sumpa det som så många gånger förut.
Jag har märkt att det faktiskt lönar sig att vara ihärdig, ringa och höra av sig osv. Folk tycker inte man är så efterhängsen som man själv får för sig.
|