Citat:
Ursprungligen postat av Snälla Anna
Åh vad jag känner igen mig i detta! har också social fobi och tycker det är as-jobbigt att prata med mina föräldrar.Jag bor långtifrån mina föräldrar och jag ringer dem väldigt sällan (får ångest utav detta) Har heller ej haft trasslig uppväxt. När de ringer frågar dom hur det är eftersom de vet att jag har fobin och då mår jag så kasst för att har fobin överhuvudtaget.Känner också att det beror på min sämre självkänsla....
Skulle också vilja veta om det finns någon statistik över personer med soc. fobi och relationen till föräldrar.!? Någon expert som vill svara så vore jag tacksam!
Känner inget behov av att umgås med mina föräldrar överhuvudtaget.Hemskt!
|
Känner likadant. Har inget behov alls av att umgås med föräldrar eller syskon. Jag ringer bara någon gång för att jag måste. Mina syskon har jag inte pratat med på över ett år. När jag diskuterar detta med min pojkvän tycker han jag är konstig som inte vill ha relation med familjen eftersom han anser att familjen är jätteviktig. Jag har inte valt mina föräldrar eller mina syskon. Mamma är den enda jag känner något gemensamt med men resterande känner jag inget alls behov av att ha kontakt med eftersom jag inte hade valt att umgås med dem om de inte var mina släktingar. Jag har haft en bra uppväxt också men jag känner inget behov av ett rikt socialt liv. Jag pratar gärna med mina arbetskollegor som jag har en del gemensamt med på jobbet men jag vill aldrig umgås med någon på fritiden.