DDHYX

Hejsan. Min mamma är diagnotiserad manodeprisiv och vad det är för fel på mig själv har jag ingen aning om :S Blir bara mer och mer lik min mamma. Men blir mer bitter på livet. Har inte samma toppar som hon har att om man gör si och så så blir allt så bra. Jag är mer nere i depresioner. Är så svårt.

Man lever i en värld där man känner sig så ensam. Öppen psyk har inte hjälpt ett piss dom hara bara skickat hem mig med massa piller och sen träffa en kurator för min panikångest. Tom när jag en av mina gånger att försöka ta mitt liv hamna på akuten så blev jag sedan skickad till en läkare som skrev ut nya piller så om jag hade velat hade kunnat hävt i mig dom med.

I min uppväxt så har jag skurit i mina armar och ben och försökt ta mitt liv ett antal ggr.

Just nu sitter jag nere i en depression som känns värre en i vanliga fall men på ett annat vis. Är gravid i vecka 22 och har 2 barn innan och det är mitt allt. Men idag så prata jag med min mor och hon vill att jag ska ta hand om hennes 12 hundar och 4 hästar när hon åker bort. Jag sa att det funkar inte för jag har min son på 3 som jag inte kan ta med in i hundgårdarna och han kan inte gå själv utanför när jag fixar det inne. Då sa hon hur kan det funka för mig att ha barnen. Då sa jag att jag har valt att inte ha några djur då det inte funkar och att mina barn går före. Då sa hon att jag klarar inte ens av att ta hand om mina 2 som jag har och nu ska jag ha ett barn till.

Det känns som hon har slitit hjärtat ur kroppen på mig och tankarna i mitt huvud att mina barn har det bättre hos nån annan för jag e så värdelös så det e bättre att världen är utan mig. Kommer inte göra något men tankarna är lika jobbiga för det.

Vad gör man i denna värld? Vad ska man ta sig till för att inte alltid känna sig så värdelös. Vet att jag inte ska lyssna på henne men det e inte bara vad hon säger utan allt alla säger vänder upp och ner på mig. Så sjukt kännslig och visar inte det utan blir bara arg och fräser. Det sitter orden sen liten tjut inte ungjävel.

Skulle få en ADHD utredning men blev gravid igen så dom kunde inte göra en rönken av min hjärna så jag får vänta tills mitt 3e barn är fött.

Borde inte skriva massor men e så mycket som vill ut men har ingen att prata med för e uppväxt med att allt jag säger andvänds imot mig. Har jag sagt att jag inte mår bra så e jag ett psykfall....när jag blev av med oskulden och berättade det så var jag en hora. Låter så desperat och kanske borde erkänna att det e det jag är för jag vet inte vad jag ska ta mig till. Äter inga mediciner just nu och har försökt att låta bli genom livet för jag ser inte dom som en lösning. Man flyr bara problemet. men vet inte vad jag ska göra för att förändra mitt problem.

Min självbild är helt skit...tar aldrig åt mig positivt utan hör bara negativt.

jag e en mess!!!

TACK FÖR ATT DETTA ANDVÄNDS MOT MIG! FÅTT KOPIOR PÅ MINA INLÄGG FRÅN TINGSRÄTTEN SOM MIN DOTTERS FAR ANDVÄNDER MOT MIG FÖR ATT SKYDDA SIG SJÄLV DÅ HAN HAR SKADAT VÅRAN DOTTER!