Citat:
Ursprungligen postat av Liiindis
Kanske borde förtydliga vad jag menar med "vissa problem"
Jag nämnde att jag ibland stänger av helt och efter det inbillar jag mig saker.
Sa till henne att jag vet att det bara är inbillning och jag är fullt medveten om det men att jag någon ENSTAKA gång hört röster och inbillat mig att det finns någon i min lägenhet så beskrev jag hur han såg ut.
Verkar som om hon går efter detta och inte mina egentliga problem som är mycket mer jobbiga och allvarliga enligt mig själv.
Pga detta vill hon att jag träffar en läkare och sedan ska dom ta ett beslut och jag känner på mig att dom kommer slussa mig vidare till någon ställe för folk som inbillar sig saker och då blir allt bara fel.
|
Ja, det är ju det som som hindrar dig i vardagen som du i första hand behöver få behandling för. Enstaka inbillningar kan man ju stå ut med kanske. Har du fått någon ordentlig utredning? Kräv det annars, säg att deras nuvarande (knappt existerande) behandling inte fungerar och att det blir värre med dig. Dom kanske inte riktigt har fattat det än.
En läkare kan inte bedöma vilken psykologisk problematik du har, förutom symptomen (tex depression, ångest). Det bör en (eller ett team av) psykolog eller psykiatriker göra.
Om jag vore dig, skulle jag åter ta kontakt med kontakten inom psykiatrin och förklara att det vore bättre att få till en utvärdering och påbörja behandling direkt efter den.
Jag har av läkare fått diagnoserna depression och social fobi. Men först under en riktig utvärdering av ett team på öppenpsyk kom de fram till det som var mest centralt: panikångesten. En behandlingsplan utformades sedan, och som tur var räckte det med arbetsterapi i några månader. Men det FANNS andra alternativ, om det skulle ha krisat sig.
Hoppas dom anstränger sig lite mer, annars får du försöka få en ny kontakt.
Det är riktigt tufft när man är beroende av att andra ska anstränga sig.. jag vet. Men håll ut och fortsätt förklara din situation för dom. Var också öppen för deras idéer och förslag. Sedan har du naturligtvis rätten att säga att du inte håller med eller att behandlingen inte fungerar och vill prova någonting annat.