Dopa minen:)

Emetofobi och hypokondri är egentligen två olika saker, men där finns beröringspunkter mellan dem, varför man ibland som emetofob också kan vara rädd för lite andra sjukdomar. Ofta närliggande, men ibland helt andra fysiska problem. Man är så van att fokusera på en rädsla kopplad till det kroppsliga måendet att man lätt kan applicera tankemönstret på något annat. Min erfarenhet är att, trots att man "normalt sett" är rädd för just ett tillstånd, så kan det faktiskt övertrumfas (kan inte komma på bättre ord än övertrumfas, men jag menar inte nödvädigtvis i odelat positiv bemärkelse). Om man blir mer rädd för något annat så kan emetofobin bli mer sekundär. Troligen kan nog även det omvända ske, att om emetofobin avtar av någon anledning fast inte ångesten i allmänhet minskar, så kan man söka nya saker att lägga sin ångest på. Så om du först blev bättre i emetofobin och sedan mer allmänt hypokondrisk eller tvärtom, kan vara lite svårt att veta.

Med emetofobins "hjälp", är du tränad i att känna efter hur kroppen mår. Du kan nog då också framkalla/förstärka olika symtom som du är rädd att få. Så självklart kan alla de symtom du räknat upp framkallas av ångest. Däremot vore det fel av mig som varken är läkare eller terapeut att slå fast att det absolut inte är några fysiska fel på dig, men jag sätter gärna tusen spänn på att du varken har hjärntumör eller propp av ngt slag. Det du skulle kunna göra är att gå till en läkare för allmänundersökning, och bestämma dig innan att du går på en vanlig rutinundersökning, och om doktorn säger att allt är bra, då är allt bra. Se alltså till att du inte börjar söka varje gång efter det som det känns konstigt ngnstans i kroppen.

__________________
Hobby-filosof...