Hur länge ska man må så här dåligt?
Hur länge ska man vandra omkring i detta vakuum? Alla frågor som samlas i skallen hela tiden, kommer jag kunna gå vidare, kommer jag att våga lita på någon igen, är jag kapabel till att älska igen? Frågorna är många men svaren få..
Hur länge kan man pressa sig själv till max utan att kollapsa? Jag försöker hålla mig sysselsatt så många timmar om dygnet som det bara går, sömn är det ont om och det faktum att man måste äta kommer jag bara ihåg vissa dar. Sen måste jag varje dag spela ett spel, att allt är som det ska och att jag mår bra, jag kan inte dra ner min son i detta mardrömslika tillstånd.
Varför ska det kännas så omöjligt att kunna älska någon igen? Varför kan jag inte se mig själv ihop med en ny?
Varför känns det som om jag misslyckats med livet, att allt är mitt fel.. Vissa dagar känns allt fullkomligt omöjligt, att ens gå upp ur sängen på morgonen är en kamp..
Humöret sviktar hela tiden, ena stunden ledsen, sen arg, sen förbannad, sen glad och så håller det på hela dagarna.
Inget är roligt längre, alla planer jag hade för framtiden känns bara jaha, jo jag måste ju fortsätta så.. men jag ser inte fram emot något längre.. Det känns som om allt kan kvitta, som om jag lika gärna kunde lägga mig ner och dö nu, Hallå livet!! Jag är färdig nu, vill inte vara med längre, men inte ens det kan jag göra, jag måste fortsätta leva i denna sjuka värld, jag måste se till att min son får ett fan så mycket bättre liv än vad jag har haft..
Jag brukade vara en jätteglad och livsfull person, någon som nästan skrattade jämt och ansåg att inget var omöjligt att uppnå! Nu.. är jag bara en liten liten spillra av den jag brukade vara.
Varför kan man inte bara gå vidare och få vara lycklig?
Jag vet att jag inte är ensam om att må dåligt, men jag brukar ju alltid kunna ta mig ur allt själv, komma ur saker och ting starkare än vad jag var innan men denna gången är det totalt kört känns det som..
Är det någon som har några tips för hur man gör för att må bättre??
|