Det finns eklektiska terapimetoder, som fördelar "orsaksprocenten" mellan olika psykologiska perspektiv, istället för att utgå från enbart en. Sådana modeller är naturligtvis svåra att definiera och forska kring, men jag tror det är på stark frammarch. Speciellt intressant ska det bli att följa longituda studier, när det gäller olika terapimetoder (då suggestiva missvisande effekter inte är lika närvarande, exempelvis "du mår bra nu! du har bra livskvalite! det är en process på gång inom dig!").
Eklektisk teori är dock ganska nytt. KBT innehåller i alla fall två perspektiv... det är ju bra. DBT innehåller ännu ett perspektiv (humanistiskt, om jag inte har tolkat det fel). Min teori är att desto större kunskap en terapeut har om olika behandlingsmetoder (och perspektiv inom psykologin), desto bredare hjälp kan han/hon erbjuda klienten, eftersom varje klient har olika orsaker till sin problematik.
Studien jag tog var bara ett exempel att olika teorier ofta visar sig ha terapeutisk effekt. Inte att DBT skulle vara inneffektivt. De kliniska studier jag har sett om DBT har även dom utförts av Linehan och co, som utvecklat metoden. Delar din uppfattning om att detta påverkar studiernas resultat.
I alla fall... det viktiga är att det finns en tydlig teoretisk basis, så att terapin inte kan missbrukas och användas av icke-kompetenta personer. Det finns vissa tecken på att DBT används av mindre seriösa aktörer. Detta gäller visserligen KBT också, men då kan man i alla fall konkret formulera kritik om vilken kompetens som behövs (spetskompetens framförallt inom perspektiven kognition och beteende).
__________________
Mikael Glännström
Skriver en självhjälpsbok/självbiografi om ångestproblematik. Har ambitioner att forska kring ångestproblematik i framtiden.
Tidigare lidit av panikångest och social fobi i åtta år.
|